Anton, Anton, Anton…

… detta något som jag tror har yttrats många gånger här och där sedan gårdagen avsnitt av Let’s Dance. Vet ni vad jag talar om och annars, kolla in detta :D


Har ledig dag, ja faktiskt ledig helg. Snacka om trevligt. Steg upp ganska tidigt och satte mig genast vid datorn, jag hade ett sådant flow och plötsligt var lite över två sidor skrivna. Tänk om det skulle varit lika när man gick i skola och skrev uppsattser och skolarbete, då var det ju en pina att få någon längd på det man skrev. Som tur var lärde man sig knep, en nummer för stor text och radavstånd 1½ hjälpte ganska mycket :P

GOD FORTSÄTTNING!!

Scary

Det finns mång skrämmande saker har i världen, mord, krig, mobbing, svält och sjukdom. Något annat skrämmande är känslan när man inser att man blivit vuxen. Man vaknar, man jobbar, man handlar på hemvägen. Men på ett sätt känns det också bra. Lite som med en av orsakerna till att jag stiger upp på morgonen, något jag älskar men aldrig får. Det sista som dör är hoppet, när det är borta tar det slut.

Förutom tankar som dessa har det varit bra dagar sedan sist, jobbat varje dag, skola igår, och efter skolan kaffe med Tanja och Alexandra, har inte träffat dem sen i höstas. Jättekul. Tanja hade också med sig Leon, men han sov, konstant. Kanske vill han vara mer vaken nästa gång.

Boken framskrider bra. Det är så kul att skriva på något som man vet vad det ska innehålla, men vad det leder till, det vet man inte. På ett sätt har karaktärerna fått ett eget liv och jag kan se allt som en film för mina ögon när jag läser bakåt för att hålla koll. Och när jag ändå nämner boken och har disskuterat skrämmande saker. Att skada sin mest älskade karaktär är svårt, tror jag överlåter sådant åt Annika i framtiden. Jag kan sy knappar, fixa frisyrer och ringa ambulansen :P

Your Are Irresistible

You are sexy, powerful, and bold. You're full of passion and energy... Sometimes this passion has a dark side. You feel most alive when you're seducing someone. You never fail to get someone's attention. You're quick minded, but you're also quick to lose your temper!

The World's Shortest Personality Test

31 March 1909-15 April 1912

Titanic. Idag har jag bevistad filmen på bio. Det är 100 år sedan denna (för mig) en av historiens största tragedier inträffade. Idag, för 100 år sedan, kl. 23:40 kollidreade RMS TITANIC med ett isberg och kunde inte räddas. På några timmar hade hon letat sig till sin sista vila på havets botten. Jag kommer aldrig glömma detta skepp. Kommer aldrig riktigt fatta att hon förliste den natten för hundra år sen. Hur kan det gå så. under 26 månader spenderade 15000 man sina dagar med att konstruera henne från kölen upp. Det kom in över 200 rapporter över dödsfall och allvarliga skador. Hon startar sin jungfrufärd 10:e April och förliser knappt 5 dagar senare med 2200+ människoliv ombord. 700 överlever, 1500 dör och endast en livbåt återvänder. Allt detta på hennes jungfrufärd. Jag höjde idag en skål och en tyst minut till alla som haft något att göra med henne, byggt henne, åkt med henne, förlist med henne eller överlevt henne. I James Camerons film säger Brock Lovett att han har studerat Titanic i 3 år men aldrig tagit hennes historia till sig, men det gjorde jag för många år sedan, redan när jag såg VHS:erna i butiken visste jag att jag haft en speciell anknytning till detta skepp och redan som 10 åring när jag såg filmen blev jag ännu säkrare. Personligen tror jag fullt och fast att jag i ett tidigare liv var en de som fanns med på jungfruresan, jag var i första klass (kanske) och överlevde och minns. RIP.

För att sen nämna bion. Jag trodde verkligen inte att 3D skulle göra någon skillnad men det gör det faktiskt. Det skapar ett djup som gör att det verkligen känns som om man är där. Men, medelåldern var låg, majoriteten av den rätt fulla salongen bestod av fjortisar som nog aldrig sett filmen och inte uppskattade den på annat sätt än som just en bra film och kärlekshistoria. Det var först de sista 20 minutrarna när allt prat upphört. Fast att någon annan skulle tänka som mig kan jag nog inte kräva…

Fortsätt le. En dag kommer livet tröttna på att göra dig ledsen

Flera dagar har passerat. Några riktigt bra dagar faktiskt, har haft främmande på saft å bulle. Fått skrivit mer på boken som nu består av 16784 ord, vilket tydligen é ca 29 sidor. Vi har varit duktiga författare, får se hur mycket mer det blir innan vi skriver orden The End.

Hunnit med mycket filmtittande också dessa dagar. Mildred Pierce,

 miniserie var det första jag hann med. Hade sett det första avsnittet på teve men inte mer. Helt otroligt bra. Lämnade serien med en favoritscen, tyvärr hittar jag bara början av den på YouTube.
Sen var det filmen ”Absent”.

En underbar spansk film med ett tragiskt men fint slut. Yngre kille gillar äldre man. Jag kunde skrivit manuset. Seriöst. Och jag som bara köpte filmen för att den lät bra
”Absent by Marco Berger is all about the relationship between Martin, a 16 year old student, and Sebastian, his professor. But this is not the story of a teacher seducing a pupil but of a boy falling for a man.”

Sen igår var det filmen “Christopher And His Kind”. Också väldigt bra film med verklighetsbaserad förankring.

 

Och dag blir det TITANIC!! I 3D, visst, det är bara en bagatell, det är ju TITANIC, det är allt jag bryr mig om…

Never ignore…

Vilka väderomställningar vi har, igår var det varmt, solen sken och plötsligt föll snön. Mormor älskade när det snöade sådär, det var den vackraste snön. Precis som om varje av himlens invånare hade tömt sida dunkuddar samtidigt. Ikväll är det istället höststorm. Omväxling.  

TITANIC (miniserien) SUGER. Såg ikväll andra avsnittet.  Väldigt många missar, S.S. TITANIC? Inget band som spelade till slutet? Skorstenen som vinkade åt fel håll? Det finns många. Men det handlade ju om TITANIC. Därför sevärd. På lördag blir det bio. Wohoo :D

Hjärnan.  En verkligt intressant samling av celler. Jag var idag helt oskyldigt, på väg hem från S-Market där jag handlat. Två tunga kassar och i väskan på axeln fanns något gott i flaska. Jag bara måste unna mig något gott efter det att jag tack vare gårdagens cateringuppdrag för Vörå Spelmannsklubb är (som amerikanerna skulle säga) liquid igen. Jag lyssnade på musik och ändå fick hjärnan till underbara tankar. En Ålandsresa med Mr. Right till sommarn. Vi i hans bil och mamma och John hade hyrt en husbil. Jag var lyckligare än någonsin förr, han körde och han höll min hand som jag hade lätt placerad på hans lår. Han tittade på mig och log. Allt detta för att jag tänkte den enkla tanken att om han ändå skulle komma körande, svänga in framför mig och erbjuda mig lift hem. Men men.

Ny dag imorgon. Då kan jag lugnt börja jobba igen när jag vet att tvättkorgen é tömd, kylskåpet fyllt, paketet sänt tillbaka till HM, Scala städat inför torsdagen när det är konsert där med Carolina Lillmåns sångelever och mycket, mycket mer…

Men förts ska det diktas ihop en fortsättning. Författandet fortsätter när min medförfattare återvänt från en Ålandsresa. Vi funderade idag att boken kanske kunde heta ”Smör, sött och sliskigt” eftersom vi tyckte att vissa delar var lite så, men i sågade det :P

Thats ME

“You wait, little girl,

 On an empty stage

 For fate to turn the light on”

Jag är färdig, trött I kroppen. Har hållit igång hela dagen. Hade liksom mycket som skulle bakas, och efter att man bakat måste man ju städa och så väntade lite tvätt på min hjälp. Bakverken (240 bullar (jag som siktade på 300 stycken) och 32 muffins skulle levereas till Scala). Slog mig sen bekvämt ner på balkongen, fick en liten släng av bitchighet sådär helt plötsligt och var nära på att slipa till klor när jag fixade manikyren. I see everything….nåja, tror det var min hjärna som tänkte fel IGEN, vissa saker och situationer kan den inte låta bli att övertolka :P  Istället gick jag ut igen, lämnade lite papper på jobbet, matade pappa när jag var där passligt för kvällsteet, hälsade på en och annan och gick sen på en snabb promenad. Och mådde mycket bättre när jag kom hem…och fick mat, kom på att när klockan var 21 ikväll hade jag bara ätit en bulle på hela dagen. Ooops.

Ny dag imorgon då jag ska göra mitt yttersta för att se trevlig ut och vara hjälpsam…MEN. Vad ska jag ha på mig!?!?

Fridfull helg

Ja se så stod det i en av de påskhälsningar jag fått, kort å gott så. En liten besvikelse att bara få det som svar, när det står sådant får jag alltid känslan att man inte é viktigt, att hälsningen knappt lästes innan ett svar skickades iväg, men sådan é jag. Själv jobbade den personen för fullt idag, skulle nog vara bra att lyda sina egna råd ibland. Och fridfull kan den nog inte kallas, eller på sätt och vis. Långfredag igår, och lång var den. Fast de första 8 timmarna gick ju undan, på jobbet, när det é helg speciellt, hinner man inte tänka på tiden. Sen vakade jag halva natten på denna trevliga fullmåne, något jag nog ännu kommer göra någon dag.

Idag skulle det handlas, hade en lång lista på ingredienser som behövdes men det är ju klart att en butik inte räckte till, det blev ändå bara två tack vara att jag i sista stund kom på….ja, HAVREMJÖL var det ju…

Satt ikväll på andra sidan ån, hos Boman, vi åt popcorn och såg på teve. Ett bra sätt att tillbringa påskaftonen.

Hade besök idag. En vän hemhemma från H: fors där hon skolar sig så mycket hon orkar, att hon orkar säger jag. Hon hade sin pojkvän med sig och jag var ett stopp på hennes ”uppvisningsrunda”. Glad att vara med på den. Jag träffar mina fröknar allt för sällan så det é alltid trevligt, mera sådant. Och jag kom fram till att jag nog blivit vuxnare, ja eller kommit över något slags mentalt hinder.  Jag blev inte avundsjuk. Whohoo. Mina vänner hittar män åt sig, förlovar sig och skaffar barn och alltid har det funnits en liten gnutta avundsjuka efteråt, men inte denna gång. Party :D Men jag hoppas att Hanna förberett sin kille väl så han inte blev allt för chockad. Jag kan vara lite mycket ibland tror jag. Men som jag läste en gång inte länge sen ” I'm not fat, but a personality this big won't fit in a small body”. En plåttavla med den texten vill jag ha :P

Imorgon blir det då att vakna ”tidigt” och sätta en STOR bulladeg till världen, jag har räknat att det borde bli kring 300 stycken innan jag är klar. Det beror lite på hur mycket degen hinner jäsa. Sen 30-40 muffins som jag skapat så de bli fria från allt utom ägg men däremot gluten, laktos och sockerfritt… Vill ni smaka på bullarna eller muffin (om ni är intoleranta) så kom och lyssna till spelmännen från Vörå på Scala, måndag kl. 14. Ångrar redan lite att jag tog på mig detta, men bara jag imorgon kommer igång går det nog smidigt, hoppas jag innerligt .

God fortsättning på påsken…

Over night

Man går å sova. Man vaknar. Å allt är förändrad. Man går å sova desperat, Abstinens, allt jag ville var att ta telefonen sända ett enkelt sms, 3 ord. Jag saknar dig. Detta kunde jag ju inte göra, jag har mina gränser. Gick istället och sova och spenderade på så sätt min natt med ett stycke Adam, under annat namn visserligen. I drömmarnas land kan allt hända. Och jag vaknar å känner mig väldigt glad. Bara man får vara med den man gillar spelar det liksom ingen roll om det é verkligt eller i drömmen.

Har ni förresten tänkt på likheterna på dessa två låtar…

Nåja, dags att uträtta lite idag också. Shoppa handukspapper till Scala och sen städa under sängen…med dammsugaren i högsta hugg…..

Panik, panik, Panic Room

Det har varit något av en stressig dag. Hade mycket jag tänkte göra och gjorde en hel del utöver också, sådär på samma gång. Städade Scala, lagade en cheesecake. Dessa ska jag sluta laga. De blir aldrig som de, jag kan bara laga såna som ska vara i ugn. Den jag lagade skulle stelna i kylskåp men fick nog sätta min i frysen och sen smälter de alldeles för fort. Sen visade det sig omöjligt att hitta frysta ELLER konserverad mango och de färska var långt från mogna. Jag satsade på hallon. Blev gott fast såg inte alls ut som på bilden…

Kvällen kom och jag slutade stressa fast det var egentligen då den kom på riktigt, när jag satte mig ner. Såg första delen av den nya tvådelade miniserien Titanic. Väldigt kritisk, tyckte det fanns väl mycket som inte stämde å jag KAN Titanic både bak å fram. Nästa vecka ska jag förhoppningsvis se den på bio, i 3-D. Jag var ju alldeles för ung för att se den på bio första gången men jag minns exakt dagen jag fick den, på VHS, egentligen för ung för det också men mamma var extra snäll, och exakt hur ofta jag stod och beundrade pyramiden med VHS: er på Prisma. Sen spelar det ingen roll om jag vet exakt vad som kommer hända å att jag kan alla repliker :P

Så mycket känslor i omlopp ikväll. Skulle vilja skrika rakt ut men utan panikrum é det nog inte så mycket att rekommendera. Men det finns andra sätt som tur är. Läste igenom ”boken” och kom fram till att Annika och jag é riktigt duktiga, för att vara amatörer.
”…. han fick henne alltid att skratta han Adam. Det hade han alltid fått” – Jag vill också ha en Adam, NU. Fast han behöver ju inte heta Adam nödvändigtvis.

Flashback galore

30:e Augusti 2011 skrev jag

”Hade varit ut en sväng, på väg hem från Scala. Jag gick förbi församlingshemmet, en bil stannar på andra sidan gatan, två män stiger ur, en vit samt en mörkhyad. Din vite (chauffören) kommer över gatan å stoppar mig (han får verkligen STOPPA mig eftersom jag lyssnade på musik å inte trodde han ville mig något) medan den andra småleende sätter sig i bilen igen. Han ser bra ut, känner mig förvånat hoppfull, stäcker fram handen och presenterar sig som glatt som Markus. Han frågar om mitt namn å jag ger mitt förnamn, han tror jag inte é härifrån, inflyttad, å inte har jag väl bott här hela tiden. Jag svarar, inga farliga frågor. Så meddelar han spontant att Jesus é rätta vägen. Drar en historia om sitt liv, ibland säger Gud att han ska gå fram å prata med människor å han hade sett mig förut å menat kommit fram till mig men inte gjort det så när han såg mig igen måste han stanna. Vi pratar i 5 minuter, jag nickar å håller med, svara glatt, flörtar naturligtvis lite just in case. Så var det bra så. Dolda kameran eller, men jag såg ingen mikrofon. Bilen utländsk, röd Audi. Kusligt till lika. Detta är inte något man är var med här i denna lilla stad.”
Häromkvällen hittade han mig igen. På väg hem från Boman, plötsligt gick någon bakom mig fast visste inte det var han men hade en dålig känsla. Jag lyssnade på musik, men tyckte mig höra något, vänta mig om, han mindes mitt namn, predikade samma som sist men det var lite för nära hemma för att tycka att det var trevligt. At all. Hoppas det räcker med en gång per år, men jag luskar i hans identitet så gott jag kan, just in case.


Helgen är över och så också jobbet. Tre dagar av ledighet väntar, jag har planer på att baka något men har inte bestämt mig, vet ju att sen på söndag blir det sen storbak av 300 bullar och lite muffins. Kanske blir det heller inget dessa 3 dagar. Jag kan vara alldeles för upptagen med att författa :D

God fortsättning….

Your Defense Mechanism is Regression

Problems? What problems? You are pretty good at avoiding what's wrong in your life. Whenever you're feeling down, you just blow off steam. You may be irresponsible and immature, but at least you don't let yourself get stressed out. Everyone needs to be a little naughty every now and then!

What's Your Defense Mechanism?