söndag 10 februari 2013

Non, Je ne regrette rien….oftast….

Sådär ja. Den sista av 3 lediga dagar ”snart” över. Och jag har fått vara både ledig och frisk. *knack knack, ta i trä* Men imorgon är det tillbaka till saltgruvan som gäller, och detta med att hållas frisk när det verkar som att magsjukan ännu härjar både bland patienter och personal är väl inte särskilt stor chans till…


Har varit en vilsam helg så veckan framför borde ju gå bra. Har sett på teve, film, hunnit vara ute lite och sen stickat. Och när det kommer till stickandet har jag nu från säkra källor hört att det är ingen fara att sticka, kan inte klassas som gammal innan jag stickar en basker, åt mig själv. Så det ska jag minsann minnas.


Hann också med något av ett filmmarathon. Eating Out, 1-4….och vad upptäcker jag efter det…det finns en 5:e uppföljare?!? Hur kunde jag missat det faktum? Den beställdes ju genast. Jag hade för mig att av dessa 4 fanns det några som i sin helhet var sämre än andra, men efter att ha sett dem alla i följd efter varandra kunde jag inte mera säga det. Alla var faktiskt riktigt bra… alla hade lika mycket tråkigt i sig faktiskt… men efter att ha sett dem kan man säga att man var lite… hmmm… hur ska man säga detta på ett bra sätt… vårkänslorna spirade ;D


Jag brukar inte ångra något. Gjort é gjort. Men däremot kan jag lätt ångra saker jag INTE gjort. Även om det ibland kanske är bra att jag låtit bli. Men vissa saker ligger ändå bak i huvudet och retar mig… Som t.ex. den där helgen i storstaden. Varför i hela världen gav jag inte den vackra mörkklädda mannen som höll mig sällskap vid scenen på dtm en kram… jag minns att jag stod och tänkte det rätt så länge… skulle varit så mysigt att hålla om honom lite… tror faktiskt inte han skulle sagt nej och sprungit helt besinningslöst därifrån… men något i mitt huvud sa ändå att så gör man inte… fy fy… så då får jag väl helt enkelt ångra mig då… lite ånger måste man ju klara av.

Såna saker kan dyka upp bara sådär… när man går och sova… ensam… i bara halva sängen. Personligen så förstår jag inte varför jag inte helt kallt breder ut mig. Kan ju inte direkt säga att det är en vana att hålla sig på sin sida… jaja… mitt stackars huvud har då (alltför) många funderingar…

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar