Grattis på mig

24 år gammal är man väl då. En lugn dag har det varit efter att jag städat klart och fixat tårtan. Man skulle ju tycka att pigan skulle kunna få ha en piga på födelsedagen helst :P


Jag firade som sagt lugnt. Förts med mig själv. Med Annika med kaffe och tårta och sedan pizza och Macken på teve. Upp till mamma med en tårtbit och nu har jag spenderat ½ timme med att montera ihop min present av mamma och Annika. Ny skrivbordstol. Så fin. Inte alls den jag tänkt eftersom jag inte ens spekulerade i den prisklassen så jag är supernöjd :D Och rätt stolt att det baras tog en så liten stund att få ihop den trots att jag fick göra om en litenfelvändning…oooops….

Nu är jag tillbaka med att fira med mig själv. Tror det blir den traditionsenliga A walk down memory lane” runt omkring här och där. Goda och onda minnen. Tror dock att jag inte närmar mig Forsby, känner inte för måsattacker i år igen :P

Imorgon dag ett av fem i jobb. Kvällskift. Men först ska en till tårta sättas ihop och så ska jag hinna se början på reprisen av ”Lotta på Liseberg” så jag får se Tooji :D

Enda trista är att den Jakobstadska hågkomsten uteblev…didn’t I know it…jaja…det hjälps inte…

Det är nära nu

Har hållit på lite hela dagen tycker jag och ändå inte fått något gjort. Lite städning kvar så jag laddar upp med att plocka fram Evita. Hon är alltid till hjälp.

Imorgon ska den dagens tårta dekoreras…


Får se hur födelsedagen blir och vem som minns den…


God fortsättning…

En förlorad oskuld.

Okej, okej. Till att börja med, få huvudet ur rännstenen… det finns oskulder och oskulder… den ni tänker på skriver jag inte om ens på bloggen… så finns det andra… TITANIC-oskulder, CONVERSE-oskulder och som detta handlar om TUURI-oskulden! Den rök för mig igår. Det blev en spontan tripp. Och resultatet. Njaa, överskattat. Skulle man bara fått handla och handla utan att tänka tanken på att betala så skulle det inte vara något problem. Jag kom hem med en DVD och en tårtbox. Inte så illa det heller…

På vägen till och från Tuuri passerade vi en skylt som visade att det var 2 km till ett ställe med ett mycket intressant namn. KARANKYLÄ. Man vet ju inte, men det kunde ju varit ett trevligt ställe.

På fredag stundar födelsedagen. Hmm. Inte riktigt säker på det… En vän har hintat att hon smider planer och mamma flinar. Och jag med mitt kontrollbehov. Tror A.J. gör det på flit :P För att vara riktigt på den säkra sidan så skulle jag när fredagen kommer helt hunnit baka 17 olika saker, slå ut en vägg, renovera, dekorara om och hinna bona golvet. Förutom att sy upp lite snygga kläder och klä om soffan. Bara för att vara på den säkra sidan liksom…


Två dagar ledigt. Fredagen borde väl få vara ledig, förutom en tårta att laga och allt det för med sig. Imorgon ska det handlas lite, nja, en hel del. Tillräckligt för två tårtor. En till fredag och en till jobbet på lördag. En tårta med frosting och Noblesse samt den andra med sockermassa och…ja vad… vi får se…
Sen finns det en handfull*2 saker till på – att göra listan…


Tack för ikväll!


PS. Missade ni dagens sommarprat? Big misstake, men ni kan ta igen dt här. Själv var jag på jobbet men bestämde mig för att dessa 52 minuter var ett ypperligt tillfälle att städa i avdelningsköket med radion på…
http://arenan.yle.fi/radio/1586320

I Dreamed a Dream

Om något så bevisar ju nog denna video att man inte ska döma boken av pärmen.




Till att börja med något irriterande. Tydligen var det fest i fredags för någon boende i detta hus, jag gissar på någon som rör sig i en lägenhet på 3:e våningen, de har ännu inte haft en helgdag när det inte passat att festa. Hursomhelst. Det irriterande att någon av de tydligen inte var så jättebra i skick när de kom hem mitt i natten utan spillde ut halva ölburken utanför min dörr om lämnade burken efter sig. Burken förvann fort, kanske någon fattig typ behövde ha panten, men fläcken är fortfarande kvar och kladdar. Tro sen inte att jag tänker städa upp det bara för att det är utanför min dörr. Oh no. Hoppas bara att trappstädning sker imorgon. Och hoppas att ingen har så lite vett att de tror att det var jag som är boven…


Så tillbaka till titeln. Drömmar. Har sovit väldigt dåligt senaste veckorna. Hur jag än försökt har jag alltid somnat först mot morgonen. Inte alltid bra, men det var väl därför jag hann läsa 6 böcker under semestern, den sista natten till söndag från kl.03:03 och ca 5 timmar framåt började och avslutade jag den sista :P Nog om det. Drömmar. De timmar jag sovit har jag drömt mycket. Men mest råddat och det har inte varit särskikt intressant. Till i natt. En sådan där helt underbar dröm. Vill ni sen inte höra mig smöra på om min favorit Mr. Right så sluta läsa nu:


Vi var i hans bil. Jag kände mig som alltid trygg, lycklig och hemma. Han skjutsade mig till jobbet av någon anledning. Vi pratade på om ett och annat, bl.a. att jag var i ett förhållande, men det betydde inget, var i det mest för att inte vara ensam och att det inte ar några andra känslor än vänskap inblandat. DÅ tog han initiativet, körde till sidan och parkerade halvvägs upp på trottoaren. Han såg på mig. Jag smälte mer än jag alltid är nära honom, han säger inget, lutar sig fram och kysser mig. Passionerat. Jag besvarar. Helt fantastiskt, hans täta skäggstubb mot mitt ansikte, FANTASTISKT. Ibland är drömmar bara för bra…

Mina blommor är på väg hem, får se om jag planterar redan ikväll. Kanske lika bra. Imorgon börjar en ny vecka. Får se vad den bär med sig åt mig.

I did it

Arbetsveckan är slut. Min arbetsvecka är slut åtminstone. Imorgon har jag en hel dag ledig innan det drar igång med jobb igen. Det märks att man börjar vara back in business för det känns betydligt mindre i kroppen efter dagens kvällskifte än efter det samma på torsdag :D


En stressig vecka har det varit. Är helt enkelt inte van efter att i två veckor gjort det jag velat när jag känt för det. Allt jag har börjat med har av en eller annan anledning aldrig avslutats just då. Detta totalt olikt mig, ett skrämmande drag som jag planerar göra slut på ikväll… en lång dusch, ansiktsbehandling, pedikyr. En god film och ännu godare tilltugg för att sen somna i en nybäddad säng…


Morgondagens planer sen. Ledig dag betyder ju att de finns mycket att göra, förutom att vara ledig. Får se om jag hinner plantera blommor innan kvällen är slut. En av blomlådorna är nästan död, den tyckte inte om när ampeln ovanför hjälpte till att vattna den utan att jag märkte det. Förhoppningsvis fixar mor nya blommor åt mig i Vasa imorgon.

Sen finns det både praktiska och kreativa uppgifter att utföra.
Praktiskt
Tvätt, flera maskiner ska köras.
Kreativa
Tänka ut passande tårtor för kommande vecka.
Kreativa OCH praktiska
Räkningar ska betalas, men vilka, med vad och hur :P

Trevlig fortsättning!

De 5 första dagarna efter helgen är alltid värst

Regnet det bara öser ner. Nåja, inte mera men vädret är ju varken soligt eller somrigt på något annat sätt. Vilket väder, hade hoppats att meteorologerna hade fel men tydligen kom bar regnet och rusket bar en dag senare. Och på min första lediga dag efter att jag återvände till jobbet. Jag mjukstartade med 1 dag i jobb, 1 ledig, sen 4 dagar i jobb, 1 ledig och 3 i jobb… En och en dag ledig är inget att hurra för men, sånt är livet… Att återvända kändes faktiskt bra. Återfå lite rutin och fart och inte behöva fundera vad man ska göra hela dagarna. Och första dagen gick bra, när första 1½ timme som kändes som 4 timmar minst var avklarade. Sommarvikarier är för underbara…not…varför råkar vi alltid lika illa ut år efter år…


Igår spenderades kvällen med en liten upptäcktsfärd. Först ut till forsby för att se hur det blev efter att brorsan rivit bort den raserade delen av föusi. Snygg blev det, faktiskt, tragiskt att delen som raserade gjorde det men resultatet är så mycket bättre än ruinen som stod där tidigare. Och ännu vet jag precis för mitt inre exakt var den lösa stenplattan var och var pelaren mitt i fanns där grepar och högafflar alltid stod lutade och framför vilken koppen med mjölk åt katterna fanns.

Sen vidare ut till Bådan. Där har vi en villa, snarare bastukammare. Ingen har använt stugan på år men vi brukar kolla att den står kvar. Började fundera och sist någon var dit var i fjol våras, troligen. Det var verkligen en upptäcktsfärd, nya hus hade kommit upp mitt ute i ingenstans och stugan sedan hittades knappt. Steg ur bilen och vadade genom MYCKET växlighet och till slut såg jag den mycket längre in…välgömd är den om inget annat :P


Sedan gällde på Liseberg, på distans. Lotta hade musikaltema så off course måste jag kolla. Mestadels för att Perelli skulle medverka och jag hoppades att hon skulle sjunga något ur Evita. Jag är OTROLIGT skeptisk till henne i den rollen men det får väl gå, jag lär ju inte sitta i publiken. Visst att gestalta hennes storhetstid blir nog inga problem, bara hon inte ”skriker” för mycket. Hennes sjukdom och fall kan däremot bli mycket värre men som sagt…

And now the end is near…

Det är dags. Bara morgondagen kvar och sen är det slut. Mina två veckor. Back to work… Jag tog dessa två semesterveckor med delade känslor. Trodde jag skulle bli totalt galen. Men jag har verkligen kunnat vara ledig. Andas. Precis som en vän sa ”… mår bra av att mentalt och fysiskt slappa lite ibland så de två veckorna kommer nog att göra gott”. Han hade SÅ rätt :D Och jag fick ju t.o.m. några riktiga sommardagar…

Kvällen spenderades framför en bra film. En som jag egentligen visste jag borde undvika men som nog ändå går bra att se på när ingen annan är närvarande. Dess namn var ”Hachiko: A Dog's Story”. Vem kan väl motstå en så söt hund och trevlig man (Richard Gere)

Ska nu slänga mig ut en sväng å kolla en frys i ett gult hus i närheten…just in case…eller så gör jag det imorgon…vill inte baka (igen) i denna värme och lilla lägenhet. Apropå lägenhet. Förutom min svävande säng så finns det annat märkligt. Min balkong, som är lite väl rörlig på sina ställen (glad att jag inte bor högre upp) fylls med cigarettfimpar fast jag själv inte röker och sen så känns det som om hela huset gungar till när en långrader kör förbi i lagom passande, olaglig, fart. Men jag trivs :P

En afton ur livet

Det var en kväll att minnas. En trevlig afton med vänner. Glada skratt, god mat och vänskap över kultur och språkgränser.
Jag tackar för mig, jag är som vanligt sist, och resten i huset går till sängs. Jag tar inte den vanliga vägen hem, genvägen över gräsmattan och ut genom grinden till stigen nere vid ån, utan går istället gatan ner mot bron tvärs över från kyrkan. Fötterna skriker av smärta, vill man vara fin får man lida pin. Men det har varit värre och jag vill inte gå den snabbaste vägen hem. Luften är varm, den första riktiga sommardagen 2012 ska markeras som torsdagen 5 juli. En riktig sommarnatt dessutom, underbart varm.

Jag är klädd i vitt nästan topp till tå. Jag gillar faktiskt hur jag ser ut. Jag är den jag är och kände idag inte för att försöka dölja det under mörka slimmande kläder. Jag faktiskt klär i vitt. Stegen känns lätta och linnebyxorna svänger lätt kring fotknölarna ovanför de spetsiga skorna. När jag går genom staden slår kyrkklockan 01 och slaget ekar rofullt över den stilla sovande staden. Jag speglas i glasrutan i dörren i mitt hyreshus, not bad, sen får andra tycka vad de vill.

Fast i ärlighetens namn, vem vill inte skippa 10 kilo eller mer.

Stegen uppför trappan går på automat och mina skor för ett underbart ljud när de hårda klackarna slår i cementgolvet. Jag känner mig glad och tar några extra steg. Jag drar igen dörren till min lägenhet och sparkar lätt av mig skorna, vilken befrielse. Nycklarna släpps vant på byrån bredvid den tomma skolådan. På väg till vardagsrummet hänger jag ledigt upp axelväskan på sin plats i köket. Jag stannar vid köksbordet och låter 3 smycken falla bredvid det öppna smyckeskrinet, en klocka, halsband och ring och irriterar mig över varför ringar alltid passar bättre på vänster ringfinger än höger. Frustrerande. Kläderna draperas över stolen precis som en bil kör förbi. En vit skåpbil med dekaler fram och längs sidan. Jag undrar om den tillhörde inrättningen jag känner till och om föraren var den samma som rattat just den bilen de senaste dagarna. Jag önskar att det var han men samtidigt inte. Jag vet bara att jag saknar just HAN. Jag kan inte hjälpa det. En sväng via köket för kvällsmedicinering och så lägger jag mig på soffan med telefon i hand, ännu ingen ny skrivbordstol, och börjar författa. En bit in hörs ljud från utsidan. Den gravida kvinnan i huset mitt emot ska tydligen till BB eftersom mannen lägger plast under en filt på bilsätet, två väskor i baksätet och off they go för att uppleva en av livets med fantastiska händelser.

Jag skriver till punkt och sommar sedan bekvämt i sängen med fläkten svalkande bredvid mig. Imorgon är en annan dag.

Well hell, I'm engaged not dead

Man måste bara gilla Lula

Det jag skrev igår… att det gick bra att ha semester. Hmm, ja, alltså. Idag sa det STOP. Det började liksom klia i kroppen, fingrarna, överallt. Kom över det men njaa. Kanske nog tur att det bara är denna vecka kvar ändå. Aldrig har jag varit såhär lat såhär länge. Men det är väl såhär semester ska vara, ligga på soffan och läsa. Snart igenom den 3:e av de engelska böckerna jag beställt, bara 3 kvar. Å jag hoppas verkligen Morelli é med mer i fortsättningen än han är i bok nummer 15, I miss him…

En ny kanal har ju dykt upp i kanalsamlingen, FOX. Rätt så bra, igår hade de ett marathon av ett nytt intressant program, Storage Wars: Texas. Ett realityprogram. Visst tror jag att det är klippt för att de ska bli intressant men då har de vunnit mig. Jag har min favorit, Victor Rjesnjansky.

Ni vet ”The Birds” av Alfred Hitchcock. Snart börjar man få lite den känslan här i denna lilla stad, seriöst, dags att börja minska lite på antalet.

Finger Lickin' Fifteen, here we go

En ny vecka tar snart sin början, och en ny månad är också här. Helgen är slut och med den också min första semestervecka. En konstig vecka, så bra det har gått att vara ledig, på riktigt förvånad. En vecka kvar ännu men det hade gärna fått vara flera.

Med julis intåg kan jag, om jag vill, också påbörja nedräkningen till min födelsedag. Men whats the point. Endast en handfull minns den och bryr sig på riktigt om att gratulera från hjärtat, andra gör det av vänlighet och tvång. Och den jag allra helst vill att ska minnas har inte en aning. Nåja, jag bakar ett par tårtor under ett par dagar, fira lite stilla här och där och sen är det ett år till nästa gång. No big deal…


Morgondagens lunch och middag sprider väldoft i lägenheten. Ungstekt sej med massor av krämig sås. Bäst att laga den ikväll så slapp jag imorgon. Dessutom visste jag inte hur länge den skulle stå sig innan tillagning. Bara att koka lite pasta eller ris till och voila :D


Avslutar med en ansamling bilder… sanna, tankeväckande… speciellt nr. 1 tror jag på. Å en bild är stulen, tack Hanna :P