måndag 3 december 2012

It's not the size, age, color or race that matters. It's the way you swing it! = Fysisk ålder VS Psykisk ålder

Tänkte nu vara alldeles seriös i dagens inlägg. Däremot kan jag inte lova att jag inte flummar. Kom att tänka på detta när jag häromdagen gjorde ett test på facebook. Eller ok, visst har jag tänk på det MÅNGA gånger innan också men just då påmindes jag. Testet gick ut på att ta reda på ens Soul age, något som jag i detta inlägg väljer att kalla psykisk ålder. Min ålder blev 40. Själv tänkte jag det lite mycket, kanske. Har alltid ansett mig själv vara äldre än mina 24 år… fast då med kanske ca 10 år. Å andra sidan, vad spelar det för roll… äldre som äldre.


För att förklara. Varje människa har en fysisk ålder (den egentliga åldern, räknat från dagen de föddes) samt en psykisk ålder (varierande, beroende på livserfarenheter och etc.). Detta gör att en del människor kan vara 40 och uppföra sig som 20 eller tvärtemot. Inga problem men låt oss hoppas att de helst gör det värdigt.


Personligen dras jag till äldre män, så enkelt är det. (med äldre menar jag då minst 24 och den övre gränsen får vara varierande person till person) De har sett mera av livet och är kanske mognare. Aldrig, fast man ska nog aldrig säga aldrig, skulle jag kunna tänka mig att dejta en kille i de övre tonåren. Fast jag vet att jag nu rationaliserar rejält. Det finns barnsliga 40 åringar och vuxna 16 åringar.


En sak som då retar mig. Säg att jag gillar en äldre man… as allways. Men han tycker jag är för ung… fysiska åldern alltså. Fruktansvärt irriterande. Vi passar annars bra ihop men ålderskillnaden på pappret är för stor. Om man annars passar bra ihop, och jag, den yngre parten inte ser något problem med det så varför inte försöka åtminstone.


Detta lite samma som om man går in i en relation där man vet att den ena jobbar mycket och kanske inte har så mycket tid att ge åt den andra parten även om han verkligen gillar honom. Då tycker jag faktiskt det är den som då bli lätt bortglömd som ska få bestämma… Det var bara det.


Blev det ett seriöst inlägg… nja… men flummigt… JA :P


Med detta vill jag säga att många tycker säkert det är konstigt att jag gillar 43: åriga Lars Ranthe… men come on… vad spelar det för roll för er sålänge jag är glad :D

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar