"Nyckeln vreds lätt om i låset och dörren gnisslade lite när den öppnades och åkte sedan igen med en smäll. Telefonen ringde ilsket i fickan precis som den gjort hela dagen. Oscar öppnade tamburdörren och gick in. Huset luktade bekant, kändes lite som hemma, på samna sätt som det alltid luktade. Han slängde in axelväskan i skåpet. Klädpåsen hängde han tillfälligt upp på skåpdörren och handelskassen på köksbänken. Snabbt fiskade han upp mobilen ur fickan å svarade glatt. Ärendet var detsamma som det varit hela dagen så samtalet var lätt avklarat. Han återvände till köket och plockade det gan handlat in i de rätta skåpen. Såhär hade det varit dag efter dag nu. Oscar steg ur skorna, knöt förklädet om midjan och tog klädpåsen i handen när han gick. Telefonen lade han på tyst, han ville ha lugn och ro, de missade samtalen ringde han helt enkelt upp sen. Han vred om den stora bekanta nyckeln och kände kylan slå emot honom i trapphuset. Han hängde upp påsen i sin hand vid klähyllan innan han gick upp för den knarrande trätrappan. Han kände sig viktig, ensam i huset, han ägde världen och gjorde vad han ville.
Han öppnade dörren med skylten som hade 3 stjärnor på sig och gick sedan vidare genom ännu en dörr.
Med bestämda steg gick han över rummet och satte sig på den lilla trappen i hörnet. I rummet fanns en brokig samling omaka möbler; bord, stolar, en stor soffa. Det såg lite shabbigt ut men ändå hemtrevligt och inbjudande. Genom rummets ensamna fönster kom ljuset från vårsolen. Det var väldigt tidig vår så träden var ännu bara från löv. Oscar tog klädesplagget som hände på sin hängare. Han kände tyget mot sina händer. Fingrarna gled försiktigt övervdet. Han förde det till sin näsa och andades lätt. Helt magiskt. Han tog ett andetag till...och ett till...bara ett lite till. Minnen flödade tillbaka. Nervcellerna skickade så många inpulser på samna gång. Oscar hade aldrig provat på droger men han antog att det var såhär det kändes att vara hög, bara mycket mer.
Oscar visste han inte borde sitta här men han kunde bara inte annat när chansen fanns. Han kände sig ensam och behövde minnas. Han visste inte hur länge han satt där...var det en minut...ett par minuter...en kvart... Till slut behärskade han sig...han kramade plagget en sista gång, slöt ögonen, inga tårar nu. Lät det falla tillbaka i sina veck. Som om inget av detta hänt. Det fanns arbete att göra innan huset var redo för sina gäster. Han hade fått en stund av glädje. Nu orkade han jobba ännu en långt pass."
Han öppnade dörren med skylten som hade 3 stjärnor på sig och gick sedan vidare genom ännu en dörr.
Med bestämda steg gick han över rummet och satte sig på den lilla trappen i hörnet. I rummet fanns en brokig samling omaka möbler; bord, stolar, en stor soffa. Det såg lite shabbigt ut men ändå hemtrevligt och inbjudande. Genom rummets ensamna fönster kom ljuset från vårsolen. Det var väldigt tidig vår så träden var ännu bara från löv. Oscar tog klädesplagget som hände på sin hängare. Han kände tyget mot sina händer. Fingrarna gled försiktigt övervdet. Han förde det till sin näsa och andades lätt. Helt magiskt. Han tog ett andetag till...och ett till...bara ett lite till. Minnen flödade tillbaka. Nervcellerna skickade så många inpulser på samna gång. Oscar hade aldrig provat på droger men han antog att det var såhär det kändes att vara hög, bara mycket mer.
Oscar visste han inte borde sitta här men han kunde bara inte annat när chansen fanns. Han kände sig ensam och behövde minnas. Han visste inte hur länge han satt där...var det en minut...ett par minuter...en kvart... Till slut behärskade han sig...han kramade plagget en sista gång, slöt ögonen, inga tårar nu. Lät det falla tillbaka i sina veck. Som om inget av detta hänt. Det fanns arbete att göra innan huset var redo för sina gäster. Han hade fått en stund av glädje. Nu orkade han jobba ännu en långt pass."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar