SKRYT + Glädjen över mina vänner volym 2.0

I ärlighetens namn är jag just nu väldigt osäker på vad jag egentligen tänkte med den där skytdelen. Just i detta NU kommet jag inte på något att skryta om förutom de komplimanger jag fått på sistone (mer om det senare) och hur hårt jag tycker jag jobbade i helgen, eller hårt å hårt...det gick av gammal vana å jag tycker ju ändå på ett sätt det är kul. Men ja, duktig var jag allt som överlevde helgen med alla dess hinder med bara småsår inombords.

MINA VÄNNER.
På fredag sms:ade jag med en vän... i ett sms skrev hon "Håll huvud högt och bara var skitsnygg. Det gör du bäst av alla ;)". <3 Det som hon skrev efter det sen...ja...det låter vi vara osagt...något om b-jobs å att jag då inte har tid...FAKTISKT :P
På lördagsmorgon kom jag till jobbet som vanligt. Bytte om och kom sen in i städskrubben. På bänken på en gul post-it lapp var en snabb rapport skriven. Men under det denna mening.

Så fint med uppmuntrade ord...

Sen har jag fått otaliga (kan nog räkna dem men otaliga låter gansks bra, visst :P ) komplimanger i helgen...

"Å så måste jag säga att nog har du blivit slank å stilig"

"Vilken förändring, jag stod nog riktigt å undrade om det var du"

"Skägget å glasögonen passar dig"

"Oj va du är stilig i väst, det klär dig"

"Du hade såå rätt i ditt inlägg igår. Stilig man där i nya köket! (y)"

"PS-Du klär i färgen du hade på skjortan"

.....osv...

En sak bara. Trots alla kommentarer...från bekanta som okända...då minns jag alltid EN som inte sagt ett pip om det...som ALLS...märkligt....

Så nu fick jag ju då nog in lite skryt på slutet ändå. Då känns det genast bättre.

PS. Appropå vänner...så gar jag en vän (villse oss som vänner) som denna låt passae bra på (låt-titeln åtminstone). Jag hoppas att den hårda, bittra fasaden ned de svarta ögonen snart återvänder till det leende ansiktet med det djupa skrattet och de glittrande ögonen...