Underbar solig dag (ÄNTLIGEN :D) blev till en fin kväll och solen gick sakta ner. Efter att ha varit välkomstkomite på Scala(hann äntligen sticka klart en socka som varit på halvt alldeles för länge) och varit på mönsterleverans åt mamma (eller snarare Lisme) så var det dags för en promenad. En härlig sådan, visst, det blåste rätt bra men ännu blåser jag inte bort. Lämnade att tänka på några citat jag läst tidigare på dagen:
# 1. Sant så sant. Jag har upplevt detta så jag förstår precis. Och hoppas att det ännu står dörrar och fönster öppna någonstans.
# 2. Ännu en sanning. Kanske (jo, det gör man ALLTID) vet man HUR man ska göra...men hur ska man leva efteråt...
# 3. Så mycket känslor man skulle kunna utrycka. Frågan är bara....om man inte har bara ett halvår kvar att leva, hur skulle allt bli sen. Ett liv som enstöring eller rikare än någonsin? Hmm...det var frågan det...
# 3. Så mycket känslor man skulle kunna utrycka. Frågan är bara....om man inte har bara ett halvår kvar att leva, hur skulle allt bli sen. Ett liv som enstöring eller rikare än någonsin? Hmm...det var frågan det...
Men efter att dessa funderingar var klara, i ärlighetens namn tog det inte allt för länge, så byttes ämnet. Nu över till böckerna dessa citat kom från. De står i min "bokhylla".
Högt värderade ägodelar. Jag minns dagen de kom i min ägo. En solig sommardag. Annika och jag var ute med Mayli i rullstol. Hon ville via lägenheten som höll på att packas ner, hon ville kolla upp några saker och hämta lite CD-skivor till sitt rum på bädden. Alla böcker hade ännu inte packats ner och jag såg en samling små citatböcker och bläddrade i dem, småskrattande. Maily såg detta och undrarde om jag tyckte om dem...ja det gjorde jag...hon ville jag skulle ta dem om jag gillade dem..."som ett minne av henne". "Ett minne....". Tänkte inte mer på det då...jo de skulle nog bli ett minne av henne. Efter många, MÅNGA år. Hon var en kämpe. En överlevare. Hon levde ju redan på övertid enligt läkare så varför inte göra det läääänge ännu. Då visste jag inte att jag skulle sitta på hennes begravning knappt ett år senare och böla och inte fatta vad som hänt. Hon kunde ju inte vara borta. Men jag minns henne nästan varje dag och har och kommer ännu ha mycket glädje och nytta över de citat som jag läser i dessa böcker. Men jag saknar henne. Maily. Min "teatermamma" och sann vän. Hon skulle vara så glad och stolt över mig just nu tror jag. Och det finns så mycket saker jag vill berätta för henne. En del saker har jag sagt, suttit på knä där vid hennes grav. Kanske fält en tår. Tittat upp mot himlen. Sett hennes leende och hört hennes glada skratt. En dag ska vi träffas igen Maily!!
Högt värderade ägodelar. Jag minns dagen de kom i min ägo. En solig sommardag. Annika och jag var ute med Mayli i rullstol. Hon ville via lägenheten som höll på att packas ner, hon ville kolla upp några saker och hämta lite CD-skivor till sitt rum på bädden. Alla böcker hade ännu inte packats ner och jag såg en samling små citatböcker och bläddrade i dem, småskrattande. Maily såg detta och undrarde om jag tyckte om dem...ja det gjorde jag...hon ville jag skulle ta dem om jag gillade dem..."som ett minne av henne". "Ett minne....". Tänkte inte mer på det då...jo de skulle nog bli ett minne av henne. Efter många, MÅNGA år. Hon var en kämpe. En överlevare. Hon levde ju redan på övertid enligt läkare så varför inte göra det läääänge ännu. Då visste jag inte att jag skulle sitta på hennes begravning knappt ett år senare och böla och inte fatta vad som hänt. Hon kunde ju inte vara borta. Men jag minns henne nästan varje dag och har och kommer ännu ha mycket glädje och nytta över de citat som jag läser i dessa böcker. Men jag saknar henne. Maily. Min "teatermamma" och sann vän. Hon skulle vara så glad och stolt över mig just nu tror jag. Och det finns så mycket saker jag vill berätta för henne. En del saker har jag sagt, suttit på knä där vid hennes grav. Kanske fält en tår. Tittat upp mot himlen. Sett hennes leende och hört hennes glada skratt. En dag ska vi träffas igen Maily!!
Så byter jag riktning och ämne igen.
"Int råkar du skåda sub? Eldä sir do he naa?"
När man får ett sådant SMS så byter man ju genast kanal. Och vad ser man där om inte Hugh Jackman! Tack för såna vänner :)
"Int råkar du skåda sub? Eldä sir do he naa?"
När man får ett sådant SMS så byter man ju genast kanal. Och vad ser man där om inte Hugh Jackman! Tack för såna vänner :)
VILKEN MAN!! Svetten som blänker där han sitter...ser ni...jees...wow....I'm melting...
Melodifestivalen...final...vad är det? Jag har snudd på totalt ignorerat denna tillställning i år. Största orsaken helt klart det de KALLAR programledare. Inga vidare kommentarer på det. Den som vinner såbvinner och då är det med det. Jag hittade istället ett mycket intressantare program från SVT 2, "Se upp -här är Facinating Aida". MYCKET bättre. Vill jag sen se Mello-videorna finns ju alltid YT :P
Till sist....12-10=2...2!! 2 få dagar. Inget alls eller hur. Konstigt nog så känns det som det är STOR skillnad på 10 dagar och evighetslånga 12 dagar.
God fortsättning kära läsare!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar