Tisdag idag. Men jag har bestämt mig för att vara snäll och duktig, stanna inne och inte smyga i skuggorna. Är jag inte bara för duktig.
Sitter och figurerar om jag skulle passa på att uträtta något eller om det får vara ledig.
På teve visas rörliga bilder. Vampire Diaries. Hur allt började i säsong ett. Jag började riktigt undrade detta efter att säsong 3 var slut, ett spännande sådant dessutom. På något sätt känns det som att det är mycket längre mellan säsongerna på denna serie än på många andra.
KAN DU SÄGA FOTOSHOP
Här är förresten en bra video jag snubblade över när jag sökte videon om ”Jakten på Julia”…och slutet…BÄST
Sen till sist en sång. En sång jag tycker är vacker men som jag helt enkelt inte kan lyssna på. VILL jag minska på tårarna ska jag bara lyssna på denna
En ny vecka är här och den började med regn. Sen är det ju höst också. Tanken på jul och julklappar kryper sig på. Men det är okej. Varför? Jag har ännu några avsnitt kvar av The Vampire Diaries säsong 3. Och jag är glad, glad att säsong 3 återtog seriens forna glans jag kände gick förlorad under säsong 2. Och sen har det ändå funnits problem. Ska man hålla på det goda eller onda och vem tusan är god eller ond?! Och ja, jag vet att det är en serie men jag kan verkligen detta med att verkligen leva mig in i en annan verklighet :D
Men en sak gillar jag verkligen inte. Alldeles för lite Mikael…jag menar Sebastian Roché. Like.
Och då menar jag me like. Seriöst delad 1:a plats med Damons (Ian Somerhalder) ögon…
Klockan tickar och sakerna på dagens ”att-göra-före-jobbet”-lista är oförändrad. Nåja, sen när har jag varit i tid till jobbet :P (Trots att jag är överpuktlig till allt annat)
Nu känns det bra. De 2 skoldagarna är över, kan inte säga att jag är extremt mycket visare men alltid lär man sig något nytt. Idag om ergonomi, när man torkar t.ex. ett skrivbord ska man sätta sig ner på skrivbordsstolen, lika när man moppar golvet under skrivbordet. Det ska anammas. Övrigt är skoldagarna på ett sätt ett skönt avbrott men kände ändå idag att två dagar av att nästan bara sitta var lite att ta i.
Annars känns det bra att sängen har fått nya lakan, tyvärr är byrån nästan tom och jag måste snarast få in strykning på schemat, och sen är tvättkorgen tom, vilket den mycket gärna får vara ett tag framöver.
Som grädde på moset hade Fredrik Skavlan en mycket trevligt gäst ikväll….ANTON. Personligen vet jag inte varför han måste ha så många andra gäster i sitt program, tänk, en timme med bara unge herr Hysén :D
4 dagar jobb framför mig. Ja det går väl det också så att säga, speciellt helgen. Tänker bara på söndagspengen inte att den dras in söndag MORGON. Nåja, det börjar ju med sovmorgon imorgon.
Idag är det förresten en vecka sedan TUPLA mysteriet, som nog verkar förbli olöst. Har t.o.m. öppnat och kollat för att se att det inte fanns något meddelande inuti, crazy me!
Regnet är en konstig sak. Stod vid busstationen i Jakobstad idag. Klockan var före två och jag bara stod där och väntade, lyssnade musik och fantiserade. Drömde mig bort. Önskade. Såg bilen komma rullande, den fanns ju så nära. Svängde in och frågade om han kunde köra mig någonstans. Jag kunde känna lugnet, känslan, tryggheten. Men inget hände. Off course. Bussen kom till slut, jag steg på, betalade och satte mig och bilen lämnade aldrig sin plats.
På det sättet har dessa två skoldagar var annorlunda än tidigare. Där jag satt i klassrummet och såg ut genom fönstret visste jag att i ett rum ett par stenkast bort stod han. Vetskapen att vi var i samma stad kändes bra, tänk om man skulle råka springa in i varandra på väg till bussen typ. Så fruktansvärt löjligt.
NU ska de njutas med The Vampire Diaries säsong 3. Sen dusch och i säng.
Till sist. Detta skulle varit den rätta Julia om ni såg programmet ”Jakten på Julia” för några år sedan. Det är allt jag säger.
Idag var en dag det också en sådan dag som man kunnat hoppa över. Det har liksom inte funnits någon fjädring, tror den rostat fast, hela dagen har varit mest blaaah…. Men det har gått det också, åtminstone var man ju ledig och borde således ju faktiskt vilat upp sig.
Imorgon är en ny dag. Kvällsjobb och jag skulle verkligen vara sugen att baka, inte för att det kommer bli av. men jag måste skylla på Nigella Lawson, hur skulle man kunna motstå något som ser såhär smarrigt ut. Nåja. Efter alla dagar jag har framför mig så kanske det blir av det också.
Avslutningsvis. Kollade för ro skull upp normalvikten för en man på 191 cm, jag, kan ni tänka er. 90 KG maximalt, sen blir det övervikt, vill nog inte ens tänka på mina kilon. Seriöst, vart är världen på väg. 191 cm och 90 kg, snacka om flaggstång. Personligen skulle jag vara väldigt nöjd om jag skulle lyckas bli av med 10 kg men kanske jag börjar på måndag… :P
Hela denna helg i stort sett har jag spenderat i det lilla prästerskapet Dibley med prästen Geraldine Granger. En helt underbar serie, bara lite synd att det inte finns fler avsnitt. Detta klipp är bara så bra, Geraldines reaktion. SÅ jag tro det eller ej.
Sen när jag ändå är inne på underhållning. THE AVENGERS.
Vilken bra film. Mina förväntningar var sisådär, men den överskred dessa med flera hundra procent. Och Ironman, han är ändå min favorit, (tätt följd av DR. Banner), han går bara inte att beskriva. Så glad att det blir en Iron Man 3, dessvärre har ju RD Jr. skadat sig när han gjort sina egna stunt så produktionen sköts fram. Damm it. Och stackar Robert Downey Jr.
TUPLA mysteriet inte löst ännu, men Annika hade många teorier, ja hon är för fantastisk.
1. ALLA i det topp moderna "Alkohuset" har fått en likadan tupla för att de bor i JUST DET huset... kanske det är "Alkohus-frdag".
2. Nån reklamkille spanat in dig och ville ge dig lite extra kärlek och omtanke.....
3. Kanske någon nötallergiker i samma hus fått den av nån av misstag och vill på detta sätt göra sig av med den... tuplan alltså ...inte vännen...sätter den i närmast brevinkast.... vilket råkar vara ditt.
4. .... eller så har du faktist en fiende någonstans ...tyyp Daniel.... Muhahahaa... (ät den INTE)
5. ....eller så är den ett tack för annat bakverk du vet..
..
6. Eller så är den ett bevismaterial för ett brott och viktigt del i en polisutredning som "nån" behövt få bort med det samma... ( i detta fall skulle jag ha rått dig att inte ta i den överhuvudtaget... vilket du med säkerhet redan gjort och du är bunden till bevismaterialet. Ring om jag ska hämta ut dig ur häktet..
7. Eller sen helt enkelt nån som ville förgylla din dag.. fredagkväll och allt.
Jag har kollat så nr. 1 är det inte. Nr.2 skulle ju vara kul. Sen misstänker jag faktiskt lite nr.5 på ett sätt, och då är jag så FAN irriterad att jag inte var hemma. Och nr.7 är ju en trevlig tanke men jag tycker ändå om att veta VEM!
Imorgon börjar något som jag på onsdag, NÄSTA VECKA, kanske kommer att kalla veckan from HELL men vi får se. Bara att börja imorgon kl.07…
Ibland ställs man inför saker man helt enkelt inte förstår. Jag har gjort det många gånger, oftast alvarligare saker än denna gång, men det gör mig inte nödvändigtvis mindre konfunderad. Alltså. Igår jobbade jag ju som bekant kvällen och trappade upp till min lägenhet kring kl. 21. Jag stannar förvånad och bara tittar. I min brevlucka finns det 2 reklamblad, inget konstigt eftersom dessa kan delas ut just alla dagar, alla tider här i centrum. Det konstiga var det som fanns ovanpå dessa två reklamblad…en TUPLA King Size. Ok. Jag gick in och tog allt från dörren och såg mig omkring. Ingen lapp, något brev, ingen ledtråd överhuvudtaget varifrån denna TUPLA skulle kommit, speciellt eftersom jag tvivlar på att reklamutdelarna har börjat lämna lite choklad efter sig här och var.
Jag hade många teorier och frågade genast ut de troligaste om de var skyldiga till detta trevliga dåd. Utan resultat. En status på facebook, samma sak. Så här står jag nu och har ingen aning om var denna kommit från. Något som retar mig ohyggligt. Jag har ännu många tankar, ja snarare förhoppningar på varifrån den kommit, allt går i böner om beundrare. Ändå är jag rätt säker på att jag är ute på fel spår. Hoppas bara att det får en lösning snarast, mest för att jag ska våga äta denna smaskiga choklad och vara säker på att inte dö av arsenikförgiftning…
Igår var en dag då jag faktiskt hete hade planer på att göra något alls MEN det räckte med att bara se sig omkring här hemma för att se att det inte behövdes planer, det fanns gott om uppgifter ändå. Allting gjordes med glatt humör och jag är mest nöjd över den spontana rensningen av kläder. Bort åkte sådant som jag aldrig använder, sånt jag inte mera gillar, sånt som kan vara bra att ha (fast det ALDRIG behövs) och till sist allt jag hängt till sidan och sparat sist jag rensade. Sammanlagt 3 påsar till insamling (när de nu kommer sig dit) och en att slänga.
Inte illa. Konstigt nog blev det inte något mera utrymme men massor av tomma hängare blev det.
Mysig tid. Fixade igår lite med belysningen. Ljusnätet på balkongen inkopplat, och det kan faktiskt inte klassas som julbelysning (även om det lyser då också) eftersom det är klart, alltså inte färgade lampor. Fönsterlamporna kom sig upp igen, när jag väl hittade deras gömställe, och plötsligt var det mycket trevligare på mörka kvällar. Kändes bra att sitta där i soffhörnet… men ändå… ensamt.
Ibland önskar jag nästan det var enda känslan
På kvällen spenderade jag en timme på en ubåt.
Matlagningsprogram står egentligen inte högt på min lista över favoritprogram men av någon anledning verkade veckans avsnitt av ”Nya Landgång ” på SVT 1 intressant. Dessutom var ju kocken riktigt söt…
Ny dag idag och jag ska snart i jobb. Och konstigt nog verkar det inte spela någon roll hur tidigt jag försöker stiga upp så rusar ändå förmiddagarna iväg för mig…måste riva ur sängen och snabbvädra och bädda med nya lakan så har jag det undan för idag och så tänkte jag hinna springa in via butiken innan jobbet också…nåja 3-2-1- GO!
Om jag igår kände ”AAAAAAAAAAAAAA” så är det idag mer ”AAAA”. Är inte det en klar förbättring… förvänta er sedan inga under…
Skönt att vara tillbaka i jobb… faktiskt… fast det visste jag visserligen. Men man ligger liksom av sig på 8 dagar så att säga. Och så fick jag ett extra skift imorgon, kväll som tur är…sovmorgon, nåja, inte ALLT FÖR länge.
Hösten är här (stackars bönder som villö tryska). Och mörkret. Och så mycket som jag må tycka om det behövs ändå ett visst ljus också så borde leta fram lampor och fixa belysningen samt lyktorna på balkongen någon dag i en nära framtid.
Till sist. Mina kunskaper i stickning är inte överdrivet stora men vet ett par som skulle hjälpa mer än gärna. Och speciellt en om jag skulle vara i behov av att sticka dessa. Till julkapp t.ex…. Annika, vad tror du, skulle han tapetsera som tack :D
Den 8:e och sista lediga dagen går idag. Det har faktiskt gått fort, en liten extra oplanerad semester så att säga. Inte för att denna vecka blir jobbig. Två dagar att jobba, men det tar jag igen kommande vecka och där på, kommer att måsta göra 2 skiftbyten så någonstans i en nära framtid kommer det bli 7 dagar att ”jobba” (2 närstudiedagar inräknat) i sträck så dessa dagar kommer vara snabbt glömda.
Dagen började med att A.J. var hit quesadilla (har googlat stavningen :P) och GLEE :D So fun…. Sen var det bara att vänta, vänta på meddelandet att mitt paket från Anttila hade anlänt. Till slut kom det. Med ett efterlängtat innehåll.
Visserligen har jag ju redan alla säsonger men de tar betydligt mer rum än denna så… plus att jag fick alla soundtrack på köpet… och musiken är underbar…
Men en sak är säker. Vägen till posten är inte alls den samma mera. NOT AT ALL! Spänningen, förväntan och den glädjen, som ibland, fanns där är borta. Men inget att göra åt det… och när jag är ändå är inne på ämnat. Dont like life right now. Länge sedan jag var där jag är nu… igen. Att man kan sakna någon såhär. Vill bara, vad som helt… att få känna den där känslan av total avslappnad trygghet när det är bara du och jag…du ler och skrattar, jag vill känna det igen…AAAAAAAAAAAAAA!!
” …ser en silhuet, du forsvinder med det samme,
hvor er du nu,
hvor er du nu.
Kærligheden kalder nu i nat,
kalder du,
her er for meget larm,
kan ikke høre dig, uhuu..
Kærligheden kalder nu i nat, kalder du,
jeg finder dig, jeg ser dig for mig selvom jeg ikk' kender dit navn.
Jeg kalder på dig,
ja, jeg kalder på dig,
jeg kalder på dig,
osv
osv”
É det bara jag som bakar och sedan inte ens smakar på det jag bara utan bara fryser in det och bjuder ut det åt andra? Nåja, så gör jag, OFTA. Så också igår, 3 olika sorters muffins hittade sin väg till Scala-frysen. Tanken var att det skulle vara 4 sorter men fick slut på muffinsformar, och ägg…och socker…så går det när man inte planerar lika noga som jag brukar…
Satt sedan på Scala, i lugn och ro och plockade muffins ur lådor, i märkta påsar och in i frysen (har lärt mig att man inte ska transportera färska muffins i påsar om de inte är frysta), lyssnade på musik och tänkte på alla stunder i huset och annars. Saker som varit och farit, sånt som jag vill ha, inte kan få, aldrig glömmer. Och plötsligt fann jag mig i tårar, gråtandes i en vit/röd rutig kökshanduk (som nu ligger i tvätten). Ibland blir det bara så, vissas saker måste bara ut.
Och apropå att få saker från sig, aggressioner/irritationer. Jag har tänkt. Människor, jag inräknat, omger sig med för mycket dyra saker som hindrar en. Tänk, #1. på morgonen, alarmet ringer och det man allra helst vill är att slänga klockan i väggen…men det går ju inte…nuförtiden har man ju inte längre en lite tålig och billig alarmklocka som skulle klara denna händelse med resultatet att batteriet på sin höjd faller ur. Nuförtiden är alarmklockan en mobil för 400€
Scenario #2. Man ser på teve/film. Man blir otroligt frustrerad över handlingen, kanske gillar man inte skådespelaren eller så vill man helt enkelt vrida nacken skurken. Inget hellre vill man göra än att slänga fjärkontrollen i rutan …MEN…teven kostade 500€. Förut skulle det funkat… kanske skulle batterierna lossnat ur kontrollen men thats it.
