Satt sedan på Scala, i lugn och ro och plockade muffins ur lådor, i märkta påsar och in i frysen (har lärt mig att man inte ska transportera färska muffins i påsar om de inte är frysta), lyssnade på musik och tänkte på alla stunder i huset och annars. Saker som varit och farit, sånt som jag vill ha, inte kan få, aldrig glömmer. Och plötsligt fann jag mig i tårar, gråtandes i en vit/röd rutig kökshanduk (som nu ligger i tvätten). Ibland blir det bara så, vissas saker måste bara ut.
Och apropå att få saker från sig, aggressioner/irritationer. Jag har tänkt. Människor, jag inräknat, omger sig med för mycket dyra saker som hindrar en. Tänk, #1. på morgonen, alarmet ringer och det man allra helst vill är att slänga klockan i väggen…men det går ju inte…nuförtiden har man ju inte längre en lite tålig och billig alarmklocka som skulle klara denna händelse med resultatet att batteriet på sin höjd faller ur. Nuförtiden är alarmklockan en mobil för 400€ Scenario #2. Man ser på teve/film. Man blir otroligt frustrerad över handlingen, kanske gillar man inte skådespelaren eller så vill man helt enkelt vrida nacken skurken. Inget hellre vill man göra än att slänga fjärkontrollen i rutan …MEN…teven kostade 500€. Förut skulle det funkat… kanske skulle batterierna lossnat ur kontrollen men thats it.
Ja det var väl det för idag.
Men ännu…bara för att…grrrr….
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar