”Du vet om att du är homosexuell? Eller hur?”

Hur typiskt är det inte. Bakning. Så fort man ska ha det till något särskilt blir det inte lika bra. Lagade ju samma cheesecake för första gången knappt 14 dagar sedan…NO PROBLEMO. Men nu, när jag ska ha gäst imorgon så då ska det jävlas och den vill inte stelna i ugnen… men några minuter till… och några till så nog blir det säkert bra till slut…


Så skönt det sen är att vara ledig och igår var jag faktiskt helt ledig. Jag gjorde inga måsten. Fick ett paket på posten. Från AdLibris. Hann knappt hem innan jag öppnade det. Satt på balkongen och började genast läsa. Visserligen flyttade jag mig snabbt efter 2 sidor. När jag läser, riktigt läser. Så vill jag ha ett tyst, nästintill ljudisolerat, varmt utrymme. T.ex. i sovalkovens hörn med draperierna fördragna. Mörkt, bara lampans ljus finns. Man är borta från omvärlden. Bara jag och min bok. Jag läste och läste. Och när jag sedan hade läst i ett par timmar(tydligen) hade det hunnit bli mörkt. Tog lite paus från boken och växlade till teven ca. 2 timmar innan jag fortsatte läsa tills boken tagit slut kl.00:41.
Vad var då jag läste med så stor passion.

Jo… Jonas Gardells nyaste bok ”Torka aldrig tårar utan handskar Del 1. Kärleken” Därav rubriken. Inte för det. Detta är en mening jag verkligen skulle kunna använda åt två av mina manliga vänner…bara för att vara säker…
Otroligt läsvärt. Fångande. Som det mesta av Gardells verk.

”När Rasmus stiger av tåget på Centralstationen i september 1982 lämnar han det lilla Koppom bakom sig för att aldrig återvända. Ung och vacker kastar han sig ut i de homosexuellas Stockholm.    
     Benjamin är Jehovas vittne. Ivrigt går han från dörr till dörr för att predika om Gud. Ingenting kan rubba honom i hans tro. Tills den dag han ringer på hos Paul, den varmaste, roligaste och bitchigaste bögen Gud någonsin skapat.
     Så på julaftonskvällen, när det snöar över staden, träffas Rasmus och Benjamin, och inget blir som förr igen.
Det som berättas i den här historien har hänt. Det hände här, i den här staden, i de här kvarteren, bland de människor som har sina liv här. I en stad där de flesta fortsatte att leva sina liv som om inget hänt började unga män insjukna, tyna bort och dö. Jag var en av dem som överlevde. Det här är min och mina vänners historia.”

Väntar verkligen på Del 2. (Våren 2013) och Del 3. (Hösten 2013) Och naturligtvis miniserien som tydligen ska börja 8:e oktober …. http://www.svt.se/torka-aldrig-tarar-utan-handskar/

Efter denna bok övergick jag till Andreas Lundstedts biografi ”Mitt positiva liv”. Jag brukar i vanliga fall inte läsa kändisars berättelser men jag gjorde ett undantag denna gång. Även om jag verkligen aldrig varit någon beundrare av herr Lundstedt, han känns bara lite för mycket… Kanske är ändå boken bra…inte värdelös såhär långt.


Nåja. Idag finns det ännu ett och annat och göra. Dammsuga. Skura. Dammtorkning. Lägga cheesecaken i kylen osv…


Denna bild fann mig idag. Tydligen från Hugh Jackmans senaste film, The Wolverine . Jag gillar Hugh Jackman. Verkligen, men jag hoppas denna bild är fotoshoppad massor. Så fruktansvärt mager och tränad… inget underhudsfett… bara SÅ fel.

Ett sista citat. ”Jag vill i mitt liv få älska någon som älskar mig”