Älskar, älskar inte…

Ett litet tillägg till hur trevlig dag det var igår, jag hittade ringen jag verkligen trodde jag slarvat bort för alltid även om jag inte kunde fösta hur det var möjligt. Dess placering. Ja, kanske inte den bästa :P

Men dagen fick ju inte sluta bra. Vid halv 10 gick det utför. Det bara kom över mig, alla känslor. Fan också. Jag måste ut. Musiken på hög volym och försöka få allt ur systemet. Uttrycka känslor fritt, vad hjälper det. Jag går tillbaka 2 mobiler i tiden och läser ett meddelande, minns exakt när det kom, jag satt i bussen på väg till Kokkola för att ta tåget till H: fors inför första civiltjänstgöringsdagen, jag läste men fattade inte riktigt, det var så svarslöst, trots att jag hade använt ordet ÄLSKAR rätt så tydligt… ”… överväldigad över så oerhört många superlativ---det är strongt att våga ge uttryck av sina känslor så utlämnande---många sitter säkert med inneboende känslor som aldrig kommer till uttryck”. Kan tyvärr inte vara lika strong nu, känns lite som att vad skulle det hjälpa. Fann mig i denna omöjliga situation länge sen. Fått rådet GLÖM HONOM, många gånger. Och jag har försökt, tro mig, men NEJ. Är det ett tecken mådde. Hitta annan ett annat råd, gärna det men var växer trädet där alla män som gillar mig hänger och dinglar i väntan på att plockas. Jag undrar, det där med inneboende känslor, har han sådana kanske? Stark, det säger alla jag är, men det blir tråkigt i längden. I samma meddelande stod också ”Du tycks ha en stor begåvning i att skriva-ta vara på den!” Ja det har jag ju gjort åtminstone…

Jag har för många funderingar. ALLDELES för många. Men dags att rycka upp sig. Bädda, äta, handla och sen till jobbet…