Apropå känslor. På jobbet kan man känna alla möjliga känslor. Sorg vid ett dödsfall, chock vid ett oväntat. Glädje när en krävande patient åker hem eller när en gullig får plats på ett annat mer passande boende. Det mesta rör sig runt patienterna. Det konstiga är sedan att ha sin egen far till patient. Satt igår och matade honom vid kvällsmaten. Tyckte han verkade rätt så pigg så jag gjorde ett test för att se hur med han var. Sa att dagen före var 20:e juli, vem fyller då år? Han visste inte. Lade till födelseåret -88. Då viste han, han sa mitt namn… men jus då visste han nog inte att jag var just han. Så det var nog inte en så ljus stund som jag trodde. Vad ska man då känna?
Och så idag…
Inte kul. Måste se om det kulle råka finnas 26€ över den sista… om jag inte lyckas fixa den…
Känner, haha, att det blev en något negativ ton på hela inlägget nu. Det var ju inte min mening. En trevlig sak är att jag idag äntligen kom mig till Sjukhemmet och gästa Maily. Och jag hade tårta med mig. Jag har menat mig dit gång på gång men… ja… det har bara inte hunnits med. Trevlig var det i alla fall. Sitter ii min nya vän THEOs famn och skriver. Den är verkligen nice. Min första tanke när den var monterad var ”Den är så stor” och plötsligt, helt oförberedd susade det genom huvuder ”som flickon sa, hehe”. Det skär i hjärtat. Jävla skit. Jag ogillar verkligen det där skämtet, men när……använder det kan jag inte låta bli att spela med och verkligen gilla det. Och han missbrukar seriöst just det utrycket… som flickon sa. GAAH.
Klockan tickar på. Morgonskifte väntar igen. Men eftersom risken att jag ändå somnar före tidigaste kl. 02 så kan jag lika gärna luta mig tillbaka i soffan och se på ”Bones”.
Önskar verkligen det skulle gå att förshandsboka säsong 7 i Finland eftersom det går att importera den då den utkommet i oktober…
Over and out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar