Klockan tickar och åren går. Igår var det 4 år sedan farmor gick bort. Jag minns den dagen och dagen före. Den 23:e juli jobbade jag kväll. Höll precis på att städa kansliet, det var före dess renovering. Det blev mycket rörelse här och där, förstod något hänt med någon patient. Blodtrycksmätare och ditt och datt hämtades. Farmor flyttades snabbt till ett annat rum, ingen sa något men det behövdes inte, blickarna var talande. Det bådade inte bra. Jobbade vidare och när skifte var slut satt jag en bra stund på rum 8 med fastrar och kusiner. Farmor var klar, med lite hjälp ibland, och pratade. Vi kusiner sa hejdå, vi ses imorgon och gick ut. Jag visste att det var sista gången jag skulle höra farmors röst. Vi kusiner som fanns där ordnade en telefonkedja om något skulle hända efter som fastrar skulle spendera natten på sjukhuset. Jag gick hem med tunga steg.
Mamma hade lagat pannkaka och jag gick upp till henne. Jag grät mer än jag åt. Den kvällen gick jag och sova på soffan fullt påklädd redo att rycka ut.
På morgonen kom meddelandet, hon är sämre. Jag rusar upp till jobbet. Mamma var i jobb och väntar utanför. Jag vet varför. Det är över, hon hade just tagit det sista andetaget minuter tidigare. Jag går in i rum nummer 8 (så glad att man inte kan känna igen det rummet efter renoveringen för det var alltid ett problem för mig) och vad jag inte visste var att det var just då som allt hade ändrats. Jag satt där en stund och fick som uppdrag att åka till pappa på Hagaborg och trösta honom.
Efter detta var det att försöka lugna sig innan jobbet på kvällen. Jag bad att rummet skulle vara städat för jag ville inte gå i närheten ab det och sängen skulle vara borta. Så var det. Farmor var inte inlagt i kylrummet. Jag hade inte velat se henne tidigare hur hon såg ut efter att hon blivit ”lagad”. Mamma hade sett henne och tyckte jag skulle ta en sista titt så jag inte ångrade mig. Glad jag gjorde det. De hade lyckats så bra och hon såg ut precis som sig själv, som man vill minnas henne. Det var 4 år sen igår. Bevare mig väl. Vila i frid fammo.
I och med detta satt jag och kollade bilder på datorn. Fram till detta dödsfall höll släkten ihop. Efter det var det slut. Åtminstone för delar av den, vissa kan bara inte hjälpa det. Efter begravningen var det grillfest för de närmaste, barn, barnbarn och barnbarnsbarn och redan då fanns det tvister. Tittar sen tillbaka till grillfesten 2007. Farmor bodde ännu hemma och allt var okej, som det brukade. Pappa kom i fart på cykeln och släkt från Närpes och Sverige var på plats. En sista gång innan mycket blev dåligt. Alla glada och i livet. Nu är både farmor och farbrors fru borta. Det är så konstigt. Tur att bilder finns…
Efter att ha varit nostalgisk och skrivit sig själv till tårar så måste jag starta ännu en maskin tvätt och senare slänga ihop en tårtbotten igen. Imorgon får jag besked om jag får främmande imorgon eller fredag, själv hoppas jag på fredag så jag får göra alla förberedelser precis som planerat…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar