Facts of life

"Men ibland är det svårt att va stark

Inte följa sitt hjärta

Och inte skicka nåt dumt sms

Att jag saknar dig så"

Helgen som varit var precis en sådan som här ovan beskrivs. Verkligen ingen mörk helg på något sätt...eller jo...ute, ute har det varit mörkt å trött och det är deras ännu idag. Jag jobbade hela helgen, känns det som när man har 2 morgonskiften en hel helg, men eftersom det var en helg med 2 söndagar känns det bättre. Hursomhelst, tillbaka till ämnet.
När jag vandrade där på jobbet tänkte jag bara hur härligt det skulle vara att ha någon där hemma som på mig och hur detta skulle gå till.
Alternativ #1. Tänk att komma hem till någon med öppna armar, hela "Honey, I'm home"-köret.
Alternativ #2.Jag å min partner går om varandra, han kommer från nattskifte just innan jag ska i jobb eller genast efter och ligger och sover när jag kommer hem. Jag får smyga in och se hur vacker han är när han sover, laga lite snabb frukost, te/kaffe, och sen väcka honom försiktigt.
Alternativ #3. Han HÄMTAR mig från jobbet...med bil eller till fots å ler stort när han ser mig och ger mig genast en varm kram.
Med tankar som dessa var det lätt att jobba fast man var trött :D Är ändå glad att jag behärskade mig, ringde inget samtal, skickade inget SMS och gick inte in på "fruktsalladsajten" och stämde träff... duktiga jag...

Fråga: "Ursäkta om jag frågar men, är du homosexuell?"
Svar: "Nej, det är jag inte"
Jag läste häromdagen på ett ställe på nätet. Och kände stackare...kom ut ur garderoben. Person är någon jag "känner" rätt bra...han är inte straight...vissa är uppenbara och han är en sådan. Chansen att jag skulle ha fel är minimal...men kanske har jag det ändå. Låt oss hoppas (eller nej, han är ju så söt) för det skulle vara hemskt om han bara är rädd att komma ut...

Denna vecka är jag ledig från jobbet. Inte semester tyvärr utan det finns helt enkelt inte jobb åt mig. En sak har jag lovat att göra...fixa till alla återstående datum för att fixa det sista till yrkesprovet. Jag vet att jag borde, att jag måste...men vilken mardröm. Det räcke3 att jag tänker på det så väller känslorna upp...ångesten, mår nästan illa. Att behöva träffa mina 3 bedömare igen, de som ljugit för mig, ignorerat sånt de inte borde, diskriminerat och rent ut sagt MOBBAT. Men om jag bara försöker igen har de LOVAT att godkänna mig och jag VILL ha min YRKESEXAMEN. Livet är inte lätt å innan jul SKA det vara klart. Speciellt när jag har chans till fast arbete snart...kanske...åtminstone fastare... Men jag mår så fruktansvärt dåligt och liten när det kommer till detta ämne men jag har ALDRIG låtit såna personer vinna och tänker inte börja nu.

Idag har varit en upptagen dag...jag som skulle sitta och sticka vantar på tummarna hela dagen har ÄNNU inte kommit igång... Jag erkänner att jag sov länge. Steg upp och visste att det första som MÅSTE göras är att betala räkningar. Vilken mardröm det är. Pengarna räcker inte till, det har de nog aldrig i mitt liv gjort men ibland, vissa månader är det värre.
Sen var det tvättberget, två turer till Ateljé Victoria och en tur till två butiker. Laga mat och skriva allt detta. Klockan tickar snabbt fram å mörkt som det varit ute har jag nog inte haft så bra fart på heller. Men...all tid i världen.
Och apropå att sticka… Gjorde en upptäckt idag. En vante är ALLDELES felstickad… färgmässig. Inte alldeles men för mycket för att jag ska acceptera det. Och hade jag rätt garn hemma… NEJ… vad trodde jag. Lade snabbt in en beställning som räcker till 3 par vantar o 3 par strumpor…”bara” 4 par vantar kvar att sticka, 4 par strumpor, en huvudbonad och en babyfilt… ja och en halsduk. I år är majoriteten av mina julklappar stickad, lite godis och annat smått å gott (som jag VET jag garanterat kommer hitta) här å där och allt löser sig,…yeah right….julklappar alltid ett problem...men ett rätt trevligt sådant... Något som ju borde accepteras av de flesta…I hope ;)

Ett sista uttalande. På halloween...lördagen, vänner väckte i Jeppis, en annan stod i baren. Jag satt hemma...och stickade. Visserligen skulle jag ju i jobb söndag morgon, men ändå, jag kände mig som en SÅ tråkig person. Förut skulle jag inte gillat Stadshotellet å t.ex. Melody (jag gillade det verkligen inte), men nu, vem vet.., det kunde ju varit jätteroligt. Sen kom jag på att jag nog inte var så tråkig, det hörde bara till min Halloweenkostym...