"Sitting next to you doing absolutely nothing, means absolutely everything to me."

Enligt det humöret jag har inställd denna dagen borde jag nu egentligen skriva ett "Oscar-Jonas / Oscar-Rasmus" story... Redigera den med fet och kursiv stil samt centrerad den innan jag publicerar den. Nu tänker jag inte göra det. Man skriver inte en sån story bara sådär från grunden, en sån story kommer till en.
Men så har jag denna app på min GalaxyTab, "Love & Romance quotes". Underbar app full av citat av  vilka jag nästan till 100% kunde varit författare. Citat som får mig att le, minnas, tänka, förstå...

"There is no feeling more comforting and consoling than knowing you are right next to the one you love."

Detta har väldigt samma innebörd som rubriken. Och jag vet verkligen vad det betyder. Med vissa personer känner jag mig trygg, alltid intresserad, aldrig tråkigt...att sitta där bredvid. Då bryr jag mig inte om man är i världens mest tråkiga situation med människor man inte orkar med. Man bryr sig inte en sekund, man tittar på personen man är där med och plötsligt är allt värt det.
Eller kanske sätter man livet på linjen (hur översätter man "life on the line") längs en isig väg, mörkt och snöigt, bilen åker i 100 km/h minst och chauffören är distraherad. Ändå är man trygg.

 

"He looks at me and my heart starts skipping beats, my face starts to glow, and my eyes start to twinkle. Imagine what he would do to me if he smiled!"

 

"I was finally getting over you and actually believing I didn't need you. I was finally accepting you had another girl. Then you smiled at me and ruined it all."

Två citat om faran av ett leende. Jag kan ALLT om detta med leenden.

"You make me smile for no reason whatsoever, you make me laugh at the unfunny things, but most of all, you make me love you when I shouldn't be loving you."

 

"Last night I looked up and matched each star with a reason why I love you; I was doing great, until I ran out of stars."

Jag minns...inte allt för långt i det förflutna...när en vän sa till mig, jag var upprörd och bannades över ett X, "Bra början, nu fortsätter vi bara med mer negativt"...det fanns inte mycket, jag är mera för det berömmande och minns och ser bara det goda.

"If you asked me how many times you have crossed my mind I would say once because you never really left."

 

"I get the best feeling in the world when you say hi or even smile at me because I know, even if its just for a second, that I've crossed your mind."

Ett leende. Ett hej. Ett spontant meddelande. Att veta att nån verkligen tänkt på en, någon man själv också tänkt på...betyder så mycket.

"I am nothing special of this I am sure. I am just a common man with common thoughts. There are no monuments dedicated to me and my name will soon be forgotten. But I've loved another with all my heart and soul, and to me, that has always been enough."

 

"There's this place in me where your fingerprints still rest, your kisses still linger, and your whispers softly echo. It's the place where a part of you will forever be a part of me."

 

"You have to remember that with love, you're not the only one involved. You've unknowingly put your life, your heart into the palms of another persons hands and said, "Here. Do what you will. Mash it into mince meat. Or forget I ever handed it to you. As long as you have it."

Ja dessa tre kräver nog inte mycket vidare kommentarer.

Jag var gjort mycket i mitt liv. Min uppväxt har varit stormig. Bra men stormig. Jag växter upp tidigt, började pröva mina vingar. När jag tänker på det gjorde jag mycket dumt, mycket farligt i mina yngre år. Jag sökte närhet. Relationer. De flesta var inget långvarigt. En del var längre. Nån gång visste jag genast att detta funkar inte å genast backat ur. Andra gånger slängde jag mig in i det som ingenting. Jag fann något som blev längre men som också rann ut ur sanden...livet är så...flyktigt.
Man vet aldrig vad som händer, vad det har att bjuda på. Men man får inte leva om sitt liv, så det ska levas. Man ska sen inte ångra något för att man INTE gjorde det, ska man ångra ska det vara något man gjort.

En dag ska verkligen Oscar hitta den rätta.
Kanske tar Rasmus sitt förnuft till fånga.
Kanske ser Jonas vad han har mitt framför näsan.
Kanske dyker en Thomas upp och gör allting rätt.

Ingen vet, inte jag, inte Oscar. Verkligen inte Rasmus eller Jonas. Kanske Thomas. Kanske väntar han bara...
Kanske imorgon, nästa vecka, nästa månad..kanske inatt...kanske redan ikväll. Storyn kan få sin upplösning eller nåt start närsomhelst. Bara tiden vet. Bara ödet vet.
Tills dess...
The show must go on...