Alla dessa minnen

Spenderade stor del av gårkvällen med att läsa mig bakåt på min blogg. Verkligen intressant. Mycket som man minns så väl, annat man inte alls minns eller vet hur man tänkte. Men det var lätt att konstatera att fan vad tiden går snabbt. Man tänker verkligen inte på det i daglig dags men när man läser om saker som hänt flera är sedan och de känns som mycket mera nytt så början man förstå. Och jag tycker jag skrivit öppenhjärtligt, ibland lite väl. Ändå finns det saker som inte alls är med där. Inte ens en tillstymmelse. En del saker som jag egentligen skulle velat ropa från takåsarna just då. Men vissa saker är bara mina. Och nu undrar ni säkert kära läsare vad det skulle tänkas vara. Men sorry, mina tankar och minnen…

Sen idag kollade jag upp en del saker som jag läst om igår och gick igenom ännu mer minnen när jag bläddrade bland bilder och dylikt på datorn. Så ofta måste jag le… minnas… känna… önska… hoppas… vända bort blicken, hålla tillbaka tårarna… och sen var kvällen som den var. Ibland sköljer bara minnen och känslor över en, som en svallvåg från ingenstans. För en sekund kippar man efter andan. Men det kommer mer och mer sällan nuförtiden. Och jag vet hur det ska tacklas. ”Ingenting kan skada mig så länge ni är här hos mig” En av Snövits repliker, eller första strofen ur en sång, ur Snövit och sju bröder. Och då skulle NI vara mina vänner.


Sen finns det ju ändå saker som lätt lyfter en ur de djupaste svArtA hål. Jag tackar verkligen för de underbara sätt det finns att kommunicera dessa dagar. Ett enkelt chattmeddelande som ikväll, ”nn ;)”. Det gör så mycket.


Nåja. Livet går vidare. Det går upp och ner. Rosa moln och djupa svArtA hål. Men jag tacklar det mesta som en mästare. Efter den rätta sortens terapi och en varm dusch, där det var omöjligt att få vattnet tillräckligt hett, sitter jag nu här med en ansiktsmask som stelnar. Lite mat att slänga ihop till imorgon och säng krypa ner i sängen ensam. Du milde vad jag HATAR det… sa jag hatar.

Visst, skulle det där ligga någon i morgon bitti skulle det vara nästintill omöjligt att stiga upp 06:20 och fara till jobbet men det skulle så vara värt det. Men jag säger det igen… EN DAG!