On the top of the world

Det är ju nästan oförskämt att återigen kunna saga att man mår så bra som jag gör. Efter alla år som varit som de nu har varit så är det verkligen här. Året som är mitt. När jag nu säger såhär så jinxar jag det säkert så det går åt helvete, det skulle ju liksom vara typiskt.


Jag har kommit fram till saker och ting i mitt liv. Om man vill att något i livet ska förändras måste man ta tag i det, inget ändras av sig själv. Jag gör ändå en och annan förändring i mitt liv just nu. #1 LCHF, detta är en livsstilsförändring, ingen diet, och därför tror jag att det går så bra som dt just nu gör. #2. Jag kommer mig ut i ”världen” mera. Också de minsta sociala sammankomster som annars inte skulle bli av är en stor förändring för sådant hände inte allt för ofta förr. #3. Mitt hår. Det som tidigare egentligen inte ens kunde kallas hår och allra minst frisyr är numera bara 9 mm långt. OCH JAG KAN INTE VARA NÖJDARE! Tro det eller ej. Varför gjorde jag inte detta för länge sedan. Men ens hår är ens hår, en viktig del av ens person och man gör känslomässiga anknytningar. Men nu var det dags. Sa jag att jag är supernöjd :D #4. Kärleken. Nåja, den står ju fortsättningsvis oförändrad. Men låt oss säga att jag är öppen för förslag. Och jag spanar, och min blick är skarp och vet vad jag vill ha. Just nu finns det faktiskt en som lockar en som lockar… mycket…men men… tiden får visa vad det blir till…


Skippa allvaret. Så känns det. Låt mig berätta om något roligare. Jag har en samling av de mest underbara vänner, jag har bekanta och vänner. De bekanta är många och vännerna är få. Men jag satsar i det fallet på kvalité inte kvantitet. Låt mig ge några exempel. En vän pratade jag med 45 minuter idag, och det kändes verkligen inte så. Hon kan man prata med allt om. Och hon har alltid rätt. Oavsett om jag tycker lika eller ej. En annan kär vän bjöd in mig och mitt resessällskap till genomdraget av Chaplin inkommande helg. Vi får se hur det blir men bara att vara påtänkt värmer. Så finns det ju sist men definitivt inte minst de två som gästade mig igår. Mina två nyaste vänner men två som snabbt steg högt upp i ordningen. Kvällen händelser låter jag vara odokumenterade här, jag lovade vara snäll, men det var trevliga timmar där leendet aldrig försvann. Men en sak var ju att håret rök. Med viss nervositet kan erkännas. Men jag kände att jag var i säkra händer och när han sa att han tycker att 9 mm e snyggt så gick jag snällt med. Och vilken jäkla tur det var. Det var verkligen en befrielse. TACK Dreya! Men tänk att få ha vänner som faktiskt vill ha en med på diverse resor, trevliga sociala kvällar osv. och vars vänskap aldrig behöver ifrågasättas.
Sen finns det ju nog ännu lite andra, dock såna som man umgås med mera sällan, ofta synd.


Och för att nämna dietframsteg. 2 veckor nu på tisdag och tro det eller ej men det syns framsteg, ja jag ser åtminstone framsteg. Tyckte häromdagen att jeansen såg lösa ut så jag rotade bland kläderna och hittade ett par vanliga jeans, helt nya med prislappen kvar. Dessa borde varit tajta, en kamp att få på sig första gången men helt mirakulöst var de inte det, det gick ganska lätt faktiskt. Då vet man att något har hänt. Då kom jag på tanken på ett par jeans införskaffade för åtminstone ett år sedan. De var fruktansvärt tajta, det gick inte alls att få dessa på sig. Men jag gissade att de låg kvar uppe i skåpet. Och jo jag hade rätt, där låg de, sanningens ögonblick…wow…inte perfekt, men otroligt mycket bättre. Chockad. Och nu fortsätter jag i samma takt, eller snabbare, och lever och mår bra.


Till sist.
I ens liv finns det mycket personer. Människor som betyder mer och mindre för en. I mitt liv finns/har det funnits en person som betyder/har betytt mycket för mig. En person som i slutänden inte alls är bra för mig har det visat sig. Ibland kan man ha otroligt mycket fel om en människa. En person som inte längre borde finnas med i mina tankar. Jag ska ignorera denna person, glida bort som en vind. Plötsligt är jag bara helt borta. Nu är jag nästan säker på att jag kan klara något som detta, säker ända tills bomben slår ner. Men att glida bort som en vind, inte riktigt min stil. Lite mer buller och bång och en sanningens ord. Det är mer jag det.


Nu ut och handla. Igen. Verkar som om det är något varje dag. Just nu är det dippmix, grädde och tvättpulver som det krisar med. På med kläderna och ut en sväng.