Detta inlägget skulle komma med glädjande nyheter, har byggt upp rubriken till detta de senaste dagarna. Dessvärre blir det inga såna. Kvällens rollsättning gick inte som planerat/hoppats. Det gick snarare som jag var rädd, och att sedan få höra av den som gav en hoppet om drömrollen att man borde vara glad för den rollen man har (inte med de orden men innebörden var sådan). Visst är det en viktig roll, å efter att diskuterat rollen med vår underbara regissör Pauliina fick jag en annan syn på det hela, såg inte karaktären som något positivt alls, det värsta är egentligen att jag kommer in med 16 repliker i slutet av ANDRA akten. Tackade trots allt ja, naturligtvis, tänker inte låta de som ser mig som personal å som anser att jag ska städa å koka kaffe å se till att kaffegrädden är mager, vina. Jag gör det bästa av saken. Som med alt i livet. Sätter nu min tro till scenografen Anders som tydligen har ett viktigt finger med i kläddesignen att designa enligt mina drömmar. Så att säga var jag rädd för detta
men ser den nu mera som detta.
eller detta.
Ni förstår min första ilska....
Hoppas på det bästa, premiär planerad till 30.9.2011
Så ska ni inte tro jag menar allt jag skriver idag, ilska å besvikelse spär på det hela rätt så bra
Ja inte stämmer detta just nu inte…
 You truly feel for others. You are always imagining what it's like to be in someone else's shoes. You are indispensable as a friend. You are the confidant, companion, and support system for many people. You are affirming and supporting. You accept people where they are, imperfections and all. You are warm and welcoming. You will go the extra mile to make someone feel included. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar