Släkten är värst

Igår var det släktträff. Inget större, bara fastrar och farbröder och kusiner med sina barn. Och SÅ mycket barn.
Men man kan ju fråga sig. Vad är vitsen med en släktträff. Det finns en stor indelning i grupper, många grupper dessutom. Man får fråga sig vad jag gjorde där men jag log, höll huvudet högt och allt detta i 4 tums höga stilettklackar :D Nästan ingen pratade med mig och hälften av släkten från riktning söderut såg ut som att de inte hade en aning om vem jag var. Tack gode gud för 2 farbröder och 1 faster och sammanlagt 3 kusiner, 2 inklusive sina män och barn. Många var kvar när jag lämnade och kunde nästan det viskande skvallret starta :P


Ledig dag idag och jag harr bara 2 saker som ska göras. Skriva och tvätta, tvätta och skriva :D Så det är nog bäst att börja nu…