En dag till dag förevisning...

Lördagen den 3:e maj. Det var där jag slutade skriva sist. Det var en känslosam dag, eller främst kväll, en sen kväll. Jag bara satt vid mitt bord å serverades av en man som hittade bra i mitt kök, med lite hjälp. Ett kök så litet att när man går förbi varandra lätt, helt i "misstag" kan låta ens hand glida över den andres rygg. En månad...EN MÅNAD?! En månad går INTE fort... Den kvällen var jag ingen glad person...på något sätt... Tomt, allt kändes så tomt. But life moved on...

Jag sov dåligt natten till söndag...4:e maj. Det var nu månaden (i värsta fall) började då... Den söndagen började med en förmiddag i zombie-mode och följdes av ett kvällsskifte på jobbet...ingen tid att tänka...tur. 

Måndag, tisdag... livet gick vidare...å jag log, ibland äkta...ibland påklistrat. Musik, motion, å film var mina tillflykter. Ute i cyberymden fanns röster att prata med...vissa mera glädjande än andra ;)

På måndag ( 5.5-14) var det garderobsrensning som gällde. Big time. Detta var allt som gavs till välgörenhet, RETRO-lådan blev välfylld.

Samtidigt blev det 2 lådor med vinterkläder för förvaring...hur de sen passar inkommande vinter är en helt annan sak. Å samtidigt jag rensade garderoben kom det över mig. Klädstängerna var tomma förutom några hängare längst in. Kläderna i plastpåse. Men doften slog plötsligt mot mig. Trodde inte det var möjligt...men den påverkar mig ännu...

Tisdag (6.5-14) var en härligt solig dag...riktigt vår i luften, å jag hade bestämt mig för att introducera lite vår på min balkong. Helt OK blev det fast jag ville ha en ROSA hortenzia.

Onsdag 7:e maj kom. Efter jobbet, när jag precis kommit hem lämnade jag bara stående mitt på vardagsrumsgolvet, tittandes på mitt köksbord å jag kunde bara tänka "Miss Havisham".

 Ett djupt andetag å bordet var rensat.

Jag var nervös inför den kvällen...löften är löften men folk bryter dem ständig. När samtalet på kvällen kom visste jag att det faktiskt var sant. Att sen få var den som säger "Oj va lång du är" var en trevlig "överraskning"...nån centimeter hit eller dit.
Mer säger jag inte... ;D

Torsdag morgon, 8:e maj. Länge sen man vaknade med den känslan i kroppen jag hade då. Också sällan jag lagar å äter frukost...trevlig omväxling...

Några timmar senare fick jag se något jag saktnat. Blicken man fick från hårfrisörskan när man går förbi hennes fönster. "Ahaa...så bilen som stod parkerad här tidigt i morse...där var ägaren...å dit hade han varit..." Å man såg hur skvallerpressen startade :P

Att sedan på jobbet mötas av 2 nyfikna kollegor å en dito mamma. Kan säga att det kvällskiftet gick som en dans.

Fredagen den 9:e maj...en mycket regnig dag. Grått å trist. Visst, jag medger, regnet är bra för grönskan men huvudsaken är väl att det regnar, inte när, så då tycker jag det räcker med att det regnar på nätterna.
Dagens planer var lunch med Annika på A8. Spaningsuppdrag osv. Jag behövdes ryckas upp...tydligen... Maten OK. Spaningen sådär. Nu vet jag var vi INTE ska sitta i framtiden. Vid maten diskuterades saker som: "Hur kan man sova med en främmande man i lägenheten/i en främmande mans lägenhet?" Mitt svar var "Ganska bra faktiskt...någon gång ska ju vara den första man träffas". Efteråt blev det en sväng till många butiker...inte för att jag egentligen behövde någonstans. Men så kom vi till Prisma. Å ett Hallelujamoment. Mitt garn som jag blev så kär i tidigare var -50% rea. Helt otroligt...jag köpte...hmm...20 nystan :P

Å till sist en sväng till Alko...Alko vid Prisma...DÄR ska man handla...eller åtminstone vara...lääänge. Där fanns något vackert...han borde SÅ varit modell. Breda axlar...smal midja...en kropp man bara kan drömma om...killen likaså. Den vita skjortan å de grå byxorna satt så bra att ända stället som passat bättre skulle varit på golvet i min lägenhet. Men så såg jag skorna..de svarta skorna,smutsiga som attans. Väldigt avtändande.

Tänk detta...vit skjorta, ännu lite tajtare, skjortan som hängde över ett par välsittande gråa kostymbyxor...jeee ;)

Efter var jag lat...slumrade till. Jag hade planerat att när det mot kvällen slutar regna, för det hade jag bestämt att det måste, skulle jag jogga ut till Åminne å hämta cykel nr.2 som varit på service. Å slutade regna, det gjorde det, om än bara så länge att jag hann ut å så duggade det igen. Nåja, eftersom jag inte är så söt så jag smälter utan helt enkelt bara vacker så klarade jag mig ut till Åminne. Och, som tur var så, efter en självklar pratstund, hade det faktiskt slutat regna å molnen skingrades...helt otroligt.  

På lördag 10:e var jag ledig. Jag hade bestämt mig för att  var vädret bara någorlunda, självklart hade jag hoppats på solsken å vindstilla men, ja, man kan ju inte få allt, skulle jag till Bådan. Helt ok väder ändå å jag kom mig ut på min långa cykeltur ner till Bådaskatahamnen och sen vidare till bl.a Forsby. Riktigt skönt...om ändå tröttsamt för vissa delar av mig...cykelbyxor var det ja.
Nere vid hamnen var det dock inte som det skulle. Det grävdes i den mindre hamnen...pråmar var uppdragna på land där jag brukar sitta på stenarna vid vattnet å en gammal liten glasfiberbåt ockuperade fel plats.
Den kvällen förtjänade jag verkligen detta :)

Lördag blev söndag och dag 1/7 i jobbet tog sin början. Morgonskifte. Samtidigt var det denna dag ju morsdag. Detta var mitt inlägg på fb den dagen:
"Låt oss säga att det är morsdag. Låt oss också säga att en viss mamma har alldeles för mycket blommor redan och inget annat speciellt hon vill ha. Däremot har denna mamma en son, en enligt andras utsago, pedant sådan. En som rensar ett stockat avlopp, grundstädar badrummet å kör 3 maskiner tvätt. Det är väl en fullt acceptabel morsdagspresent"

 Å sen fick jag ändå en rosa-isch hortensia, så då blev det såhär...

 

På jobbet hann jag bli orolig. Läste detta på tidningen, min hjärna snurrade lite... Jag kan bli så irriterad när infon är så knappfällig i tidningsnotiser. Är verkligen en TYDLIGT UTSKRIVEN beskrivning av de inblandade för svårt att skriva. Ålder åtminstone...

Måndag, 12:e maj blir det då, var jag en dag som kunde beskrivas som "fine". Annika sa att hon visste att det var något som inte stämde redan från morgonen när jag sträckte mig efter ett havre/chokladkex på förmiddagens kaffepaus...

På eftermiddagen en tur till Jeppis. Jag jagade svarta skor. Jag visste precis hur de skulle se ut i mitt huvud...å det var faktiskt inte SÅ avancerat, men att hitta detta i Jeppis...Lögn. Gissa vilka skor som är mina...å vilka jag INTE köpte :P

Tisdag...jag var orolig den dagen. Folk på flygplan osv. När jag på jobbet efter lunchen sedan plockade om i diskmaskinen och ett glas plötsligt exploderade i min hand (spänning i glaset säkert) så blev jag genast genuint orolig.  Antagligen är jag skrockfull... Men vad hade hänt...å med vem. Vilken tur jag sedan har som har vänner som glatt var 5:e minut undtar om "något dödsbud kommit än...å det är väl klart, jag får väl inga dödsbud för inga av de som fanns i mins tankar är jag väl närmast anhörig till.."
Allt verkar gått bra...den gången...
På eftermiddagen hade jag besök. Min lilla spanska vän. Kommer sakna honom fruktansvärt när hans tid i Finland om någon få månad tar slut. Sådan glädje, energi. Öppenhet. Å jag fick en present. En slickepinne som bara säljs en gång om året på en speciell festival i hans hemstad. Å han hade faktiskt tänkt på mig så länge han var där. I något skede ska detta resultera i en halsduk i blått å grönt till honom eftersom det är färger han gillar och han troligen kommer gå i halsduk å vinterjacka även om vi får sommar här :)

Onsdag..torsdag..fredag...å till sist lördag. Alla dagar i jobb. Alla dagar innehållande motion i någon form.
Lördag däremot aningens mer händelserik än jag tänkt. Jobbet kallade kl.13 men jag hade då gått om tid för en tur ut till hamnen. Med lite ny luft i däcken var det inget problem å jag for som vinden, även i motvind, ner till hamnen. 

Stannade i någon minut, steg av cykeln, gick nån meter å drack lite vatten. Bara att cykla hem då, trodde jag. Men var fanns luften i bakdäcket??!? Jag  har lärt mig att inte ifrågasätts, bara att leda cykeln till vår villa, lämna den för å sedan oplanerat gå/jogga hem. Mötte dessutom en orm på vägen. Såg döden framför mig, ormbiten å telefonen som laddade ur sig. Att det sen visade sig att någon med precision lyckats köra över ormens huvud så den ju var död var en lättnad. 

Å efter många om å men kom jag, typ, i tid till jobbet. Å ännu en lördag blev det detta :)

Å till sist. FÅR man tänka snuskiga, syndiga saker om präster?  Det tycker jag att man måste få. Tänk om de är snygga, nyduschade å doftar SÅ härligt. Hur skulle jag kunna motstå... Nåja...titta får man...alltid ;)