När måndagen kom var det bara att stiga upp från min sovplats, tempurmadrassen bakom den antika soffan på Klinten. Jag visste att jag nu bara hade några timmar kvar här på Åland...trots det försökte jag att inte tänka på det. Jag passade på att hålla i Lukas några sista gånger (jag saknar honom redan), min älskade lilla kusin! Mitt i dagen, när kläderna var bytta ännu en gång...en ny kombination smycken prydde hals, handleder å fingrar...så samlades packningen igen å Nettan med Lukas i barnvagnen tog med oss på en solskenspromenad ner till hamnterminalen. Vad fanns det då mer att göra. Bara att ta farväl av fru Jansson. MiniJansson i vagnen var det bara att titta en sista gång å låta sova. När det kommer till honom så är det RÖR EJ som gäller om han sover, Viking Grace anlände å resan hem startade.
Lite mera folk på denna hemresa tror jag, men eftersom båten var större märktes det föga. Samma "båtsjuka" fanns där på hemvägen, å trots att godingarna var svåra att finna så fanns där nog några, småbarnsfäder också denna gång (kan bara inte låta bli att gilla). Sen fanns det en som satt å tittade på mug...tittade bort...å tittade igen. Ville kanske ta kontakt, men vågade inte... Jag borde kanske gjort det istället men inte 100% på G efter en lång resa.
Så fanns också denna herreman...han satt med ryggen mot medan han drack en kopp kaffe...steg upp, hämtade påtår å återvände. Jag tyckte faktiskt han gick att vila ögonen på. Jeansen passade honom å man såg skulderbladen å ryggraden vackert avbildade på ryggtavlan. Klagar jag, I think not.
Så var det bara X antal timmar med buss kvar då... å i detta skede inser man att "hej, min mobil kommer bli utan ström innan jag är hemma." Jippikajejj alltså.
I Åbo redan steg en man på. En som åkte med när vi for till Åbo också. Han satt några säten längre fram då, likadant nu. Det fanns något gulligt tilltalande över honon, men en aningen "gubbig" stil för för sin ålder.
Åbo busstation sedan var stället där ännu en kille steg på. Ung...alldeles för ung för min smak egentligen. Max 20 år (men förhoppningsvis inte så ung att det skulle klassats som barnarov...). Så smal, "spinkig"...men så fina drag tillika. Jag kunde inget annat än med jämna mellarum vrida på huvudet å småle för mig själv.
I Åbo redan steg en man på. En som åkte med när vi for till Åbo också. Han satt några säten längre fram då, likadant nu. Det fanns något gulligt tilltalande över honon, men en aningen "gubbig" stil för för sin ålder.
Åbo busstation sedan var stället där ännu en kille steg på. Ung...alldeles för ung för min smak egentligen. Max 20 år (men förhoppningsvis inte så ung att det skulle klassats som barnarov...). Så smal, "spinkig"...men så fina drag tillika. Jag kunde inget annat än med jämna mellarum vrida på huvudet å småle för mig själv.
Annars...vad kan man säga...en bussresa som alla andra. Lång å måttligt bekväm. Åt för mycket godis, blev törstig å hade onödigt lite vatten. Skrev klart lite blogginlägg å snappade någon kort stund upp ett eller annat trådlöst, öppet nätverk. Men hem kom vi ju...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar