The beginning of an adventure

Våren hade kommit, eller var det kanske sommaren? Man fick verkligen börja undra. Natten hade varit orolig. Sova var det nog knappt tal om. Packa sysselsatte jag mig främst med, något som borde varit a piece of cake. Jag visste ju vad jag skulle ha med och att allt skulle rymmas var det väl inte ens frågan om...jag hade faktiskt inte plockat med mig hela garderoben :P
...men smycken till ditresan...
...å hemresan ja...
...ryms nu necessären i väskan när jag är klar med den imorgon...
...ska bara samla alla papper...
...varför ligger inte säkerhetskortet med de andra korten...
  - I detta skede inleddes en inventering som hette duga...utan resultat. Ett e-mail sändes brådskande för att höra om jag ändå var välkomnen i jobb, jag hade ju trots allt gått kursen å hade certifikatet på det...ett plastkort hit eller dit (å dagen efter var meddelandet besvarat  å jag hade rätt, det gjorde nog inget)

Vaknade av alarmet nästa förmiddag. Lite snabbstädning, en dusch,  dra igen dragkedjan å off I go.
Som om det skulle vara så enkelt!
Plötsligt kom jag på examensintyget...men det låg ju i det vita kuvuertet. Jo, nu var läget sådant att i det vita kuvertet så låg det nog...å gör det säkert ännu...men placeringen av detta fortfarande okänt. Som tur är hade jag i ett skede scannat in det på datorn å kunde printa ut ett nytt i sista sekunden.

Mamma skjutsade mig till tåget å jag visste att hon nog gjorde det med blandade känslor. 

Tågresan gick bra...väldigt varmt å AC är inget som VR verkar känna till. Det kändes konstigt att sen anlända till Helsingfors...storstaden...alldeles ensam. Men jag å mitt bagage hittade ändå vägen till Kamppen å dess köpcentrum. 

Timmar av väntan låg sedan för mina fötter...detta något jag efter en tur med spårvagnen gjorde vid Västra Terminalen.  

Båten anlände och jag steg ombord. Efter ett samtal med crewadministratorn var en runttur med husfrun nästa. Den rödhåriga...tack vare mina kontakter hade jag blivit varnad, likaså sa crewadministratorn att hon kan vara lite "speciell". Vi kom ändå bra överens. 
Sen lämnade jag där...i min hytt. Med arbetskläderna klara å vetskapen att min första arbetsdag börjar kl.09 dagen därpå satt jag då där, i min hytt. Väntandes.  På vad...ja... Men jag höll mig sysselsatt. Min mobil fick spunk redan när jag anlände till Helsingfors. Tiden stämde inte, meddelanden försvann efter att de tagits emot å bilder som togs sparades inte.  Någon som tror att jag gillade detta? Panikslagen var närmare sanningen. Enda lösningen var att fabriksåterställa den. Succé! Sen tog det mig en bra stund att knäcka mitt eget lösenord till Cloud Driven...men efter en stund var ändå alla meddelanden å telefonnummer tillbaka...puh!

Någon timme senare anlände Dreya till båten å efter en pratstund kände jag mig tryggare...kanske skulle detta gå bra...

Den natten sov jag verkligen förvånandsvärt bra...något som jag tolkade som att jag hittat rätt.