onsdag 20 maj 2015

Det vardagliga

Ibland räcker tiden inte till… ibland tycker jag det finns lite för mycket tid, eller åtminstone så går den alldeles för LÅNGSAMT. Ändå kan man bara ta en dag i tagit, fast jag tycker det skulle vara lite spännande att testa på att avverka två, å varför inte leva farligt och ta tre dagar, samtidigt. Bara för skojs skull.



Sen sist jag skrev tycker jag ändå det gått rätt fort… Nå fredagen kan ni ju läsa om i sitt alldeles egna inlägg.

Och lördagen, nåja, levde den dagen i väntan på kvällen. Trots att inget var hugget i sten var jag ju hoppfull… Å det blev en kvällspromenad. Aldrig har en promenad varit SÅ trevlig. 



Även om den ju tog slut å det faktiskt var ett extra svårt avsked…



Söndag, ja då hade jag lite gått i ide… kan ju haft något med den där flaskan Vodka kvällen innan… tur den bara var en halvliters. Satt å kollade på klockan å visste det oundvikliga var nära.


Måndagen kom och den förde med sig jobb och oro… fullt tillräckligt på schemat den dagen.
Förmiddagen på tisdag gick åt till att ordna, eller försöka ordna och ställa för framtiden. Och så kom jobbet emot… Å sen, efter lite träning och kattpassande satte jag mig ner i soffan framför teven… lugnt och skönt. Hoppades lite på ett SMS men nåja… man kan inte få allt. Gick och lade med ALLDELES för sent men en 3-4 timmar sömn är ju något jag är van vid… Ignorerade helt disken som fyllde köket… strumpor som låg slängda på golvet… samt klädhögarna här å där. Så inte likt mig men jag orkar bara inte bry mig. 

Googlad bild...verkligheten nog snäppet värre :P

Jag kröp ner i den obäddade sängen och hoppades på drömmar som den 2 nätter tidigare. Om kramen jag fick… hur armarna plötsligt slöts hårdare om mig. Hur kramen blev extra lång. Hur kilen med det underbara leendet och ögon man kan drunkna i plötsligt ser på mig… Kysser mig lätt för att sedan stolt le och se ut som att han ÄNTLIGEN tagit världens bästa beslut, ett han tänkt på SÅ länge, bara för att sekunder senare slänga sig in i en betydligt djupare kyss… och en till… å lite till… Men han måste iväg, han plockar upp väskan från golvet å slänger den över axel. Jag följer honom till dörren. Håller hans han. Han ser på mig och rör sig bort. Jag drar honom till mig en sista gång och han bara ler och ger ifrån sig de gulligaste ljud.  Men han måste gå… tyvärr…




Onsdagen här… och sen 2 lediga dagar… ledig är dock något jag nog inte ser fram emot just precis nu…

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar