Just nu är jag så glad att jag inget körkort har. Å glad att
jag inte bor på en ort med kollektivtrafik i stor utsträckning. Skulle något av
ovanstående existera skulle jag inte sitta här nu å stup i kvarts kolla
telefonen å fantisera. Å nej! Jag är orolig, seriöst rädd, jag skulle smyga omkring
i ett kvarter i en stad inte så långt borta. Svartklädd. Huvan uppe... å med
kikare i högsta hugg.
Jag har senaste veckorna inte ältat dessa dagar... nej…
faktiskt inte... det trodde jag att jag skulle göra när de kom till min
vetskap... men nu är de ändå här. Å jag ber att de går snabbt. Å att jag på
NÅGOT sätt kan låta bli att tänka så mycket...
Handlade lite gott idag å vid åsynen av Prinsesstårtan
undrade mamma -"Tröstäta?". Förstår inte alls vad hon menade...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar