Det var fredag. I flera dagar hade huvudet snurrat med å
försökt få klarhet i hur helgen skulle bli. Å hur jag ville ha det och vad som
skulle ske. Väldigt råddiga tankar.
På fredag var det ändå värst. Dagen innan. Det hör liksom till. Då spelar det liksom inte någon roll om jag är på väg till jobb, till ett förhör i domstolen eller en nöjesresa med vänner. Ändå finns samma känsla där: ”Neej… jag vill inte. Jag stannar hemma å drar täcket över huvudet om det är OK”. På fredag drog jag ut på allt… jag skulle packa å se till att fixa mig lite. Diska (som ju inte gjorts på snudd 2 veckor) å städa och ordna upp hemma.
Tick tack! Klockan gick och till sist fick jag ge mig själv
en tidsfrist på 2 timmar å sade till mig själv att se till att allt var fixat
då. Det lyckades… typ.
Ändå fanns obehags och ovillighetskänslan där. Trots att jag
var redo. Men som tur slapp jag sitta där ensam. Fick långväga sällskap ända
från Sverige. Tack till videosamtal och bärbara datorer :D
Å så gick också den kvällen fint…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar