Ett experiment, ett spännande skrivprojekt

Annika kom med ett lysande förslag. Hon skulle skriva en fortsättning på den inledning jag igår publicerade och jag skulle sen skriva en fortsättning på det osv. det är så spännande. Jag vet vad jag skriver om och hon vet mycket väl vad och vem det är. Hennes fortsättning kom ikväll.

”Mer hinner hon inte tänka innan hon i ögonvrån hör klicket i dörren och den öppnas.. Pulsen stiger, det är nu eller aldrig. Och aldrig verkar vara ett bättre alternativ just nu.. Hon hade med ens ångrat sig. Hemma hade allt verkat självklart och tanken hade hållits inne för länge redan. Men vem vet när det är rätt tid? Nu var hon inte så säker längre. Hon ser en skugga komma ut genom dörren, och han stiger ut på trappan.... det var inte han... Hon kunde inte riktigt bestämma sig för om hon var lättad eller om hon var besviken. Hon kände även den killen som kom, vagt från skolan och så... och han nickar ett hej när han snabbt går om med sin gymväska på axeln, Han luktade nyduschad och fräsch... Kanske man borde prova på det där med gym nån gång..eller njää. Med ens visste hon vad hon skulle göra, det var inte rätta tillfället, inte platsen och inte tiden, det var fel... vet man inte vad man ska säga är det fel. Hon svänger sig om och tänker att hon måste hinna runda hörnet innan han kommer, hon kommer aldrig annars att kunna förklara varför hon är just här just nu. Hon återvänder ut till gatan och går snabbt, passerar den bekanta bilen, hon bara måste hinna hem. Aldrig har vägen över gatan tagit så länge. Tittar snabbt över axeln, han kommer väl inte ut?... och ser mig. Hon når sin trappuppgång och slinker in genom dörren. Hon var safe... Nyckeln i låset och hon var hemma. Trodde när hon for hemifrån hon skulle känna sig lyckligare då hon kom hem men nu kändes det bara tomt.. beslutsamt men tomt. Hon klär av sig ytterjackan och skorna, och med ens fatades något... skarfen hon haft runt halsen hade hon inte hem. Den namnmärkta skarfen hade hon tappat... Shit... Nu var bara en fråga var någonstans på vägen hon tappat den och VEM som hittar den...”

Min fortsättning på detta ska jag VERKLIGEN försöka få till imorgon. Plötsligt kan det bli så att jag väljer att inte stryka lakanen jag tog upp ur källaren när jag ikväll hängde upp den sista tvätten. Å jag som igår verkligen tyckte det var kul att stryka med det nya järnet när jag igår for ett varv över de nya gardinerna. Med att få skriva fortsättningen ska bli mycket roligare, tror jag börjar ikväll, hjulen rullar redan.

Ledig helg har jag också, och ikväll fick jag mammas pannkaka med grädde och finska jordgubbar plockade i somras. Nami.

Trevlig fortsättning på helgen!!