GOD JUL

God Jul alla ni som läser min blogg, trogna följare och Drop-In:are. Såhär på julafton är det aningens ont om tid men lovar längre inlägh senare. Jag har redan skrivit kortare stycken och skriver hela tiden för fullt på (hjärn)kontoret.
Ledig imorgon,..så KANSKE då...tills vidare.
...
...
PS. Om någon ännu har problem vad de ska ge mig i julklapp. Kanske vill ni ge något annat än det ni redan skaffat eller ge mig flera... En trevlig MAN skulle ju sitta bra..,jag är inte SÅ kräsen men behåller rätten att få returnera min gåva ;)

UPPDATERING

Skrivet juldagen 2013
Julafton 2013. Julafton på förändringens år. Spännande. Vad kunde den ha i sitt sköte väntandes på mig? Hmm?
Jag vaknade (väcktes) "tidigt" av mamma som letade efter förrådsnyklarna....å skinkan skulle behöva ur ugnen snart osv.... Eftersom hon var i full gång visste jag att jag inget annat kunde göra än att stiga upp och försöka vara hjälpsam. Men turen var inte på min sida från morgonen. Genast jag steg upp och knäppte på julbelysningen insåg jag att slingan som lyste så bra i girlangen ovanför fönstret kvällen innan nu var död. Som tur var dök ju fjolårets ljusslingor (som tidigare var spårlöst försvunna) upp sent på måndagskvällen. Blev faktiskt NÄSTAN bättre än kvällen innan. Då såg det OK ut igen...tömde lådorna på de bättre besticken, tog glasen på fot å sökte mig upp. Mamma hade nog julstökat rätt så länge såg jag.
Kring 12 skulle min ena bror komma på mat. Med sig hade han flickvännen/fästmön/"bruudin" (osäker på rätta titeln). Spännade värre.
I matkoma efter den middagen...skinka, potatis,  brunsås och limpsmörgås. Det räcker för min del. Efter det gröt med fruktsoppa. Och allt sköljs ner med julmust. Så man fick huvudvärk av alla kolhydrater...

 

Klockan hade plötsligt hunnit bli 14:30.  1 1/2 timme innan det var dags att jobba och jag kombinerade julklappsutdelning med den årliga julaftonspromenaden.  Jag började i forsby hos Simon , vände om och hamnade då på Mellangatan vid Barbro, innan jag till slut befann  mig på jobbet lagom till kl.16. Det regnade lite smått men ännu var det vitt på marken och det kändes betydligt juligare än dagarna innan och.., nåja.,.nu.

När jag gick tillbaka över "Brännon" såg jag något jag gillade.  En bil körde in på en gårdsplan, en man steg ut, ca. 35 årsåldern. Familjefar. Vet inte vem eftersom husens invånare har ändrats en hel del sen vi bodde på landet. Mannen var "uppklädd", ljusblå långärmad skjorta med de två översta knapparna uppknäppta , mörkablåa jeans (med knappgylf känner jag) och svarta skor. Den klassiska looken varje familjefar plockar fram för "finare tillfällen". Och så väldigt attraktivt...jag är lite svag... Och där avslutar vi den "anekdoten".

 

Jobbet ja. Man känner sig inslängd mitt i något okänt när man komner dit sådär mitt i ett skifte och ska försöka hitta ett början.

 

Men faktiskt gick det riktigt bra och timmarna tickade framåt relativt snabbt faktiskt. Fast ändå SÅÅÅ långsamt.  Jag hade ju planer bara jag slapp från jobbet så... Men det var en sekund jag var nära att bara sitta mig ner och sura...ett SMS kom...innan jag klickade på det såg jag bara början av det "Jag meddelar er båda Tommy och Sofia. Jag har försökt mitt bästa men" men hade redan skrivit fortsättningen själv...Dreya sjuk,...orkade inte ha besök...julafton ÖVER.... Nu var det ju inte riktigt så...jag läste det klar "era klappar är inte klara för leverans. Så ni får dem antagligen på fredag." och andades ut...

 

Klockan blev 21. Jag traskade hem. I slask och "såra"... Hann inte ta många steg innan skorna var vattenfyllda...funkar nog bra som vinterskor men inte DENNA "vinter".
En dusch. Ett klädbyte (jag blev ju riktigt stilig) och så nappade jag 3 tomtepåsar och ut genom dörren. Jag var ju väntat... i Karby... Där skulle resten av min julafton firas. Vilken kväll det blev. Jag kunde nog beskriva den  minut för minut, men avstår. Maten som bjöds var enkel men utsökt, drinkarna gjorda av husets egna barmästare mästerligt goda. Och sällskapet en finfin kombination(Jag, Dreya, Ninna och Sofia). Vi spelade sällskapsspelet "Party Alias" i flera timmar, killarna mot tjejerna. Lagen var jämna,  jagade varande, hack i häl, "alla" lika tävlingsinriktade. Efter en bra fajt gick tjejerna ut som vinnare.

Lånade Sofias bild när jag var en klant och inte tog någon egen...

 Vi övergick till något annat. Inget mera spel som tur var. "Vem i rummet" hette det. Påståenden som t.ex. "Vem i rummet har med störst sannolikhet 3 skilsmässor bakom sig vid 50 års ålder?". Man räknade till 3 och pekade på den man tyckte det stämde bäst in på, kan ju säga att just på den frågan pekade samtliga på mig. Just så :P Man lärde sig ganska mycket om de andra och samtidigt fick man reda på vad de trodde om en själv...lärorikt...

 Klockan var en bra bit över kl.04 när värdinnan låg på soffan, värden hade bytt till mjukiskläder och satt och varvade ner med ett ölstop te och det var dags att tänka på refrängen. Jag hade stor tur som fick skjuts hem av Sofia (som fick ta en omväg till Jeppis då) och jag slapp väcka min moder.

 

Jag kom hem och kände mig SÅ OTROLIGT lyckligt lottade. Jag lade ner den stora kassen med de mest underbara julklappar och fantasifulla kort jag någonsin sett. Satte mig en stund och njöt i soffan...såg mig omkring...var rädd att ensamheten skulle skölja över mig men gick istället och sova med ett lätt å glatt hjärta.