Ljus i lyktan VS Liv i luckan

När snöflingorna sakta dalar ner DÅ vet man att det är dags. Man grepoar 2 ljus och tändaren och är fort som attans ute på balkongen och tänkder ljuslyktorna som vajar lite lätt i vinden. Sen hoppas och önskar man så mycket  man kan att det INTE ska regna mer. Regnet är en fiende. Man önskar det kunde hålla sig borta...men vänta lite nu...det har slutat snöa plötsligt och...jepp...DÄR kom regnet. Det går inte många minuter innan de små våta dropparna letat sig in i lyktan och släcker lågan som där brinner. Jag har försökt med batteriljus också men det är verkligen inte samma sak och faktum är att de klarar sig faktiskt inte så värst bra mot regnet heller.

 

 

 

 

Det är väldigt skönt att jultsressen är över. Julklapps"stressen". Jag behöver inte längre sticka VARJE minut. Jag kan bara sträcka ut mig i soffan, se på film och trycka i mig chocklad. MASSOR av choklad. Jag SKÄMS...seriöst. Men tills årets slut tänker jag äta vad jag vill när jag vill. Det förtjänar jag. Det jag går upp går jag upp å de kilona plussar jag helt enkelt till på 15 kg jag ska satsa på att bli av med nästa år så fort som möjligt. Striktare diet och mer träning så ska det nog gå...jag SKA och VILL ner till tvåsiffrigt, under 100kg...skulle sitta SÅ bra. Men i några dagar ännu...CHOKLAD :D

 

 

Igår var något av en skitdag...blev aningen besviken på hela dagen, sedan var jag också trött som attans vilket ju gjorde känslan starkare. Men den dagen är borta och jag sätter nytt hopp till idag...
Något liv i luckan? Nå nää-ä. Dötrisst och ensamt och jag smågråter över romatik på TV. Thats my life just i DENNA skrivandets stund...

...och en sak till....jag HATAR att ignoreras...verkligen hatar. Har man "lovats" något förväntar jag mig att det löftet hålls. Och TACK...det lilla ordet tack...hur svårt är det att använda?! Gaaah...

 

 

Tillbaka till min film...