Där har ni fel…
Tänk er samma kille. Iklädd en stor nattsärk, vita bomullsbyxor som går ner över knäna, en nattmössa och stickade sockor. En lite glipa på några centimeter finns mellan byxorna slut och sockornas början och visar lite av de muskulösa sexiga, lätt håriga vaderna (to much info?) Ja...och glöm inte att han trippade/skuttade fram som något av en tomtenisse. Kan det sedan bli bättre än detta? Nä-ä!
Jag tar vid där jag slutade sist. Onsdag och torsdag. 2 helt ordinära dagar. Jag tänkte och tänkte. Kunde inte komma på att något skulle ha hänt. Kollade t.o.m. med fb… samma resultat… jag jobbade och sen INGET… helt enkelt. Men det måste väl komma sådana dagar också.
Fredag. 6.12. Finlands självständighetsdag. Jag var ledig från jobbet och spenderade dagen i soffan. Stickandes på pulsvärmare. Tog någon paus ibland för föda eller toalettbesök men det var det. Sent på kvällen slog det mig… ” Aj jaa… sängen är ju obäddad….så kan det gå…” Tanken var ju att den skulle renbäddas och sängkläderna vädras men man kan inte hinna med allt. Resultatet blev detta.
Nästan all stickning klar, dessa 3 par pulsvärmare är julklappar till patienterna på jobbet, nu krävs bara lite sockor åt herremännen så är allt klart. Ja det var ju de där paret vantar som väntar på sitt vita garn.
Det hade snöat hela dagen och snöade fortfarande. Denna dag hade lilla mamma spenderat i Haparanda, IKEA osv. Jag ombads att komma och möta och bära hem lite shoppingpåsar. Bussen skulle anlända tillbaka till Nykarleby en halv 11, 11 tiden så när klockan närmade sig halv 11 var stickningen klar och de sista salta nötterna uppätna. Klädde därför på mig och begav mig ut för att hinna promenera lite i snöfallet. Jag gick, gick och gick. Klockan lika så. Hade sett allt att se, 2 ggr redan. Frusna händer i fickorna (inga handskar/vantar. Konstigt va?). Vände om och gick hemåt, var precis hemma när samtalet kom att bussen snart var vid torget. Bara att vända tillbaka då. Med stelfrusna händer som knappt gick att knyta bar jag hem några shoppingkassar. Sorterade ut mina prylar, monterade ett rullbord och gick å sova vid 02.
Men promenaden fick mig att tänka. Att minnas. Jag har promenarat på runtomkring på stadens sådär förr. Till synes mållöst. Till synes. Egentligen i väntan på The Car och snabbt och osynligt glida in. Detta med kalla händer sen… hör också ihop med ovanstående story. Men de gångerna värmdes händerna betydligt snabbare.
Lördagen kom. En betydligt trevligare dag än andra dagar. Jobbet till en början men trots det samlade gänget stjärnor gick dagen bra, jag hade ju något att se fram emot. En sväng via en butik i centrum efter något vackert stod på måstelistan. Väl hemma slappade jag lite. Men bara lite. Lägenheten behövde snabbstädas och jag behövde all tid i världen att göra mig redo för lite finkultur. Som Karen Walker sa åt Grace i WaG ”Shave what need shaving…boil the rest” Jag skulle ju inte stressa men…nåja. Kan bara säga att såhär såg det ut när jag rusade ner för trappen…
… och när jag sedan kom ner väntade Annika redan där. Annika väntade… på MIG. Det händer som bara inte, vart är världen på väg.
Vi hade en verkligt trevlig kväll på Teater Jacob och deras pjäs ”Nysningen”. Väldigt många fina prestationer på scenen… positiva upplevelser, andra mera åt det negativa. Ingen nämnd ingen glömd. Sevärd säger jag ändå. Skulle nog kunna se den igen. Efteråt, som före (och under) hade vi mycket att prata om… som alltid. Låt oss hoppas att hon har rätt i det hon sa… DELVIS :P
Söndag har vi idag. Andra söndagen denna vecka. 2:a advent. Kanske borde man ha fram en adventsljusstake… men det räknas ju som jul. Det blev en aning kort förmiddag. Hade igår problem att somna. Tankar och bilder som snurrade. En övertygande förgrånad man med vackra knyta händer, låt oss också säga att ordet –anka- har fått en ny betydelse…och konjaaak :P Som om detta inte räckte hade denna syn en rival…en vacker skapelse i vacker blå skjorta, snygg bum (han också) och fantastiskt hårsvall. Att sova nästintill omöjligt.
En lätt stressig förmiddag avslutades i soffan med lite Turkisk yoghurt. Chattade snabbt med Annika som hade funnit denna video åt mig… hon hade publicerat den på fb dedikerat till mig. Rasmus Seebachs sista. Underbara Rasmus Seebach. Han kan verkligen han Rasmus. Det var verkligen som skrivet till mig. Kärleken övervinner allt. Lyssnade på den en gång då och sedan på repeat hela kvällen…
Apropå Herr Seebach. Här ännu en ny låt… lika bra som alla de andra… skulle ju EGENTLIGEN kunna publicera vareviga video :D
Till sist. Rent hypotetiskt. Låt oss säga att du skulle få denna bukett.
A) Bli väldigt glad och tacka stort. Per SMS, telefonsamtal, personligen, eller övrig korrespondens
B) Bli glad och skicka ett SMS ”Tack…”
C) Ignorera totalt… vackra blommor… jaja…
God fortsättning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar