Sitter här i min lilla vrå och ser på film. Snön ligger vit utomhus, det var en underbar syn att vakna till i morse, på lillajul och allt. Visserligen påmindes jag nyss om att det ju är Anders idag... jag mindes bara Andreas, och om Anders braskar osv.... men det ska vi väl inte tro på. Det ska bli en jul (julafton) med massor av snö och så ska flingorna, stora mjuka flingor sakta, romantiskt, juligt, dala ner på självaste julafton och då får Anders säga precis vad han vill :P
Jag vaknade tidigt denna dag, nåja, ganska tidigt, och kunde verkligen inte klaga. Man BORDE egentligen stiga upp tidigt varje dag, ta tillvara varje ledig stund, jag hann sitta i timmat i sofan, se film, sticka klart en strumpa, och njuta. Allt detta utan ett uns jul. Känns som att folk blivit galna med pyntandet, brukar verkligen alla pynta såhär mycket såhär tidigt innan jul. Troligen, och jag brukar med all sannolikhet förvånas och irriteras lika varje år. Här pyntas det inte förrän dagar innan jul...helst 23:e men i dessa dagar med jobb och allt brukar det inte vara möjligt att fixa precis ALLT den sista dagen. Men visst tänker jag på julen. Beställt lite nytt pynt från Stokkmann (som om jag skulle BEHÖVA mer) och planerat ganska mycket runt ämnet julklappar, har räknat att jag stickat upp ungefär 3,1 kg garn. Dagen fortsätter stilla. När detta är klart läggs babyfilten upp...inget annat lär ju ändå ske idag/eftermiddag/kväll så det är väl en plan så god som någon.
I MÅNDAGS, efter att jag publicerat förgående inlägg blev det något av ett litet breakdown. Känslan av ensamhet kom över mig...jag dök in i gamla blogginlägg, läste mig bakåt. Lika intressant varje gång. Alla storys om Oscar...Rasmus och Jonas. Alla tidigare skriverier med en innebörd nog bara jag förstår mig på. Samtidigt lyssnades det på diverse låtar på Spotify...timmarna gick, jag blev glad och ledsen om vartannat. Klockan var nog närmare 3 när jag kom mig i säng, jag som hade tidigt väckning. Inte första gången visserligen.
På TISDAG bussades det iväg till Jakobstad igen. Var ju samma ärende som veckan innan. Enda skillnaden var ju att denna gång kom man ju faktiskt fram till något. Med all sannolikhet blir det prov 17.12 och det är allt jag orkar orda om det. Bävar verkligen ännu, så bäst att förtänga det. Jag hann denna dag dessvärre inte med lunch på A8, och jag som verkligen såg fram emot LASAGNE. Däremot blev det kaffe med Dreya, Sofia och Ninna efter att jag varit till Boman framochtillbaka en sväng. Jag borde egentligen inte gå i närheten av A8...eller snarare vad de har att erbjuda...i bakverk. Då syndar jag, men men, att dricka kaffe med vänner är viktigt i livet :)
På kvällen begav jag mig till Scala och mötte upp med Linda. Vi slipade lite här, spacklade lite där och fram kom det vita målet och rollers. Blev faktiskt helt ok. Ett lager ska ännu strykas men... När jag sedan kom hem var det OTROLIGT skönt att ta en dusch...slipdammet kliade något förskräckligt. Men riktigt roligt var det...slipade och spacklade som om jag aldrig skulle gjort annat, tror t.o.m. att perfektionisten skulle blivit nöjd...
ONSDAG. Väckning kl.06:15. Äntligen kallade jobbet igen. Även om jag inte haft några stora problem ned att vara ledig, har ju fått producerat en hel del julklappar osv. var det ändå väldigt skönt att äntligen vara tillbaka på jobb. Frågan jag ställde mig den morgonen var bara att -"hur ska jag ta mig till jobbet med alla ben intakta?". Glashalt... överallt... mardröm... Efter ett vanligt skifte (som om jag ändå skulle få säga annat) var de bara att söka sig hemåt. Som tur var kom mamma och hämtade mig eftersom jag ändå behövde via posten efter 2 Dermosilpaket. När jag kom hem så hade jag ett tydligt projekt framför mig...3 lådor skulle delas och sorteras... jag var trött och trodde att Wolverine kunde hålla mig vaken. Till sist var allt uppdelat och packat samt filmen tittad (fast tror inte jag såg särskilt mycket konstigt nog) Dermosil erövrades men filmen blir det nog att titta en gång till för där missade jag nog en hel del, som själva handlingen. Sova beskriver sen timmarna 17-22. Satte mig på soffan med stickningen men... ha… glöm det, helt omöjligt. Lade mig ner för att blunda nån minut och 5 timmars sömn blev resultatet.
TORSDAG
Jobb på förmiddagen. Sen inga vidare planer. Jag stickade, kollade Fb och där har vi det. Inte ens något att irritera mig på.
En fb-story:
Dear Mom and Dad,
This is what happiness looks like. Sorry you were so miserable in your own lives that you couldn’t allow me a chance at my own. I went out and found it anyway. I miss you, and will miss you even more this holiday season since you won’t allow me to come back home unless I have a woman on my arm. Oh by the way, we’ll still be using the family recipe for the stuffing, I’m sure it’ll be a hit with our friends.
Happy Holidays, Your son, his boyfriend, and our spoiled cat.
Zappade bland kanalerna och stannade spontant på kanalen "AVA" sekunder innan denna scen...känslostorm...
Har aldrig följt Eastenders men så fort jag får tid ska jag, med YT:s hjälp, frossa i Syed/Christian videor :') och alla klipp/scener är lika vackra, underbart.
På kvällen såg jag denna...
jag försöker verkligen sticka så snabbt jag bara kan. Men börjar närma mig slutet på alla stickade måsten... eller kanske inte...
FREDAG (igår). Ledig dag. På något konstigt sätt känns det genast mycket bättre att vara hemma alldeles ledig när man jobbat, redan 2 dagar. En stilla dag, till en början. Samlade på mig ännu lite mer julklappar. OCH ett stort paket från HM. Dessa var friktansvärt intetsägande...på mig i alla fall...den grön/beiga lite bättre men nej, de åkte tillbaka...
’Men det var en incident. Klockan var strax före 3 på dagen. Jag tittade ut, stod på balkongen och plockade in sängkläder, och såg något som fick mig att stelna till. Visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till. Sen rörde det på sig. Min syn till långt fram på andra sidan gatan är nog inte så god men det jag såg räckte, när det sedan passerade förbi mitt hus... så nära... kunde inte ens titta... hjälp... Jag vände mig om, gick tillbaka in i lägenheten och fick känna av en helt ny känsla. En såndär scen man sett på film och i TV-serier otaliga gånger. Obehagligt. Tänk er ett kärleksdrama... en diskussion eller liknande har just avslutats, killen går och kvinnan slänger sig/faller ner på knä, bönar å ber, gråter och hyperventilerar, mentalt sammanbrott. Scener som finns i otaliga filmer eller TV-serier... ändå har jag inte lyckats hitta ett enda litet filmklipp på YT... typiskt...
Lade sedan ner ALLT jag kände i att reda upp, returpapper ut, sopor likaså. De sista döda sommarblommorna revs upp och slängdes och säckar med samma innehåll bars ut från mammas balkong också... jag kom över det...men känsla var INTE trevlig.
Nåja. Glad lillajul på er! Hoppas alla får en trevlig kväll!!
Ang. rubriken. Ett tydligt tecken på att man är smal är att man lägger t-shirten innanför byxorna och ingenting över som döljer. Det täcks jag faktiskt göra nuförtiden, inte nödvändigtvis ute bland folk ännu men... och mer kilon ska bort, så får folk säga vad de vill. Ja, eller, om RÄTT person säger jag ska sluta så ;)
SÖNDAG (idag)
Jobbet kallade efter några timmars sömn. Med en viss studs, så mycket jag kan bemästra den tiden på dygnet, gick jag till jobbet redo för ett vanligt söndagsmorgonskifte. Vilket det väl nog också blev. På hemvägen kändes det dock i luften… trots en kraftig motvind som fick en att tappa andan, fanns det där. Något saknades… jag vet vad. Saknaden kommer vara påfrestande men som tur är inte allt för lång… puh… Eter jobbet har jag nu haft bara ett projekt på G… räkningar. Något EXTRA stort att bita i… med en halverad lön eftersom jag bara jobbat 50 %, det funkar bara inte… denna månad, visst ,men hjälp alltså. Skatteåterbäring om nån dag men de kommer inte ligga många dagar på kontot. Kan ju verkligen säga att inte tog jag storvinsten på lotto igår inte.
Jag vaknade tidigt denna dag, nåja, ganska tidigt, och kunde verkligen inte klaga. Man BORDE egentligen stiga upp tidigt varje dag, ta tillvara varje ledig stund, jag hann sitta i timmat i sofan, se film, sticka klart en strumpa, och njuta. Allt detta utan ett uns jul. Känns som att folk blivit galna med pyntandet, brukar verkligen alla pynta såhär mycket såhär tidigt innan jul. Troligen, och jag brukar med all sannolikhet förvånas och irriteras lika varje år. Här pyntas det inte förrän dagar innan jul...helst 23:e men i dessa dagar med jobb och allt brukar det inte vara möjligt att fixa precis ALLT den sista dagen. Men visst tänker jag på julen. Beställt lite nytt pynt från Stokkmann (som om jag skulle BEHÖVA mer) och planerat ganska mycket runt ämnet julklappar, har räknat att jag stickat upp ungefär 3,1 kg garn. Dagen fortsätter stilla. När detta är klart läggs babyfilten upp...inget annat lär ju ändå ske idag/eftermiddag/kväll så det är väl en plan så god som någon.
I MÅNDAGS, efter att jag publicerat förgående inlägg blev det något av ett litet breakdown. Känslan av ensamhet kom över mig...jag dök in i gamla blogginlägg, läste mig bakåt. Lika intressant varje gång. Alla storys om Oscar...Rasmus och Jonas. Alla tidigare skriverier med en innebörd nog bara jag förstår mig på. Samtidigt lyssnades det på diverse låtar på Spotify...timmarna gick, jag blev glad och ledsen om vartannat. Klockan var nog närmare 3 när jag kom mig i säng, jag som hade tidigt väckning. Inte första gången visserligen.
På TISDAG bussades det iväg till Jakobstad igen. Var ju samma ärende som veckan innan. Enda skillnaden var ju att denna gång kom man ju faktiskt fram till något. Med all sannolikhet blir det prov 17.12 och det är allt jag orkar orda om det. Bävar verkligen ännu, så bäst att förtänga det. Jag hann denna dag dessvärre inte med lunch på A8, och jag som verkligen såg fram emot LASAGNE. Däremot blev det kaffe med Dreya, Sofia och Ninna efter att jag varit till Boman framochtillbaka en sväng. Jag borde egentligen inte gå i närheten av A8...eller snarare vad de har att erbjuda...i bakverk. Då syndar jag, men men, att dricka kaffe med vänner är viktigt i livet :)
På kvällen begav jag mig till Scala och mötte upp med Linda. Vi slipade lite här, spacklade lite där och fram kom det vita målet och rollers. Blev faktiskt helt ok. Ett lager ska ännu strykas men... När jag sedan kom hem var det OTROLIGT skönt att ta en dusch...slipdammet kliade något förskräckligt. Men riktigt roligt var det...slipade och spacklade som om jag aldrig skulle gjort annat, tror t.o.m. att perfektionisten skulle blivit nöjd...
ONSDAG. Väckning kl.06:15. Äntligen kallade jobbet igen. Även om jag inte haft några stora problem ned att vara ledig, har ju fått producerat en hel del julklappar osv. var det ändå väldigt skönt att äntligen vara tillbaka på jobb. Frågan jag ställde mig den morgonen var bara att -"hur ska jag ta mig till jobbet med alla ben intakta?". Glashalt... överallt... mardröm... Efter ett vanligt skifte (som om jag ändå skulle få säga annat) var de bara att söka sig hemåt. Som tur var kom mamma och hämtade mig eftersom jag ändå behövde via posten efter 2 Dermosilpaket. När jag kom hem så hade jag ett tydligt projekt framför mig...3 lådor skulle delas och sorteras... jag var trött och trodde att Wolverine kunde hålla mig vaken. Till sist var allt uppdelat och packat samt filmen tittad (fast tror inte jag såg särskilt mycket konstigt nog) Dermosil erövrades men filmen blir det nog att titta en gång till för där missade jag nog en hel del, som själva handlingen. Sova beskriver sen timmarna 17-22. Satte mig på soffan med stickningen men... ha… glöm det, helt omöjligt. Lade mig ner för att blunda nån minut och 5 timmars sömn blev resultatet.
TORSDAG
Jobb på förmiddagen. Sen inga vidare planer. Jag stickade, kollade Fb och där har vi det. Inte ens något att irritera mig på.
En fb-story:
Dear Mom and Dad,
This is what happiness looks like. Sorry you were so miserable in your own lives that you couldn’t allow me a chance at my own. I went out and found it anyway. I miss you, and will miss you even more this holiday season since you won’t allow me to come back home unless I have a woman on my arm. Oh by the way, we’ll still be using the family recipe for the stuffing, I’m sure it’ll be a hit with our friends.
Happy Holidays, Your son, his boyfriend, and our spoiled cat.
Zappade bland kanalerna och stannade spontant på kanalen "AVA" sekunder innan denna scen...känslostorm...
Har aldrig följt Eastenders men så fort jag får tid ska jag, med YT:s hjälp, frossa i Syed/Christian videor :') och alla klipp/scener är lika vackra, underbart.
På kvällen såg jag denna...
jag försöker verkligen sticka så snabbt jag bara kan. Men börjar närma mig slutet på alla stickade måsten... eller kanske inte...
FREDAG (igår). Ledig dag. På något konstigt sätt känns det genast mycket bättre att vara hemma alldeles ledig när man jobbat, redan 2 dagar. En stilla dag, till en början. Samlade på mig ännu lite mer julklappar. OCH ett stort paket från HM. Dessa var friktansvärt intetsägande...på mig i alla fall...den grön/beiga lite bättre men nej, de åkte tillbaka...
Denna däremot, underbar. Enda problemet att jag måste ta den i storlek XL i stället före L. Visst, XL är väl inget att skämmas för, jag är ju ändå 191 cm men irriterande att inte storleken L½ finns :P
’Men det var en incident. Klockan var strax före 3 på dagen. Jag tittade ut, stod på balkongen och plockade in sängkläder, och såg något som fick mig att stelna till. Visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till. Sen rörde det på sig. Min syn till långt fram på andra sidan gatan är nog inte så god men det jag såg räckte, när det sedan passerade förbi mitt hus... så nära... kunde inte ens titta... hjälp... Jag vände mig om, gick tillbaka in i lägenheten och fick känna av en helt ny känsla. En såndär scen man sett på film och i TV-serier otaliga gånger. Obehagligt. Tänk er ett kärleksdrama... en diskussion eller liknande har just avslutats, killen går och kvinnan slänger sig/faller ner på knä, bönar å ber, gråter och hyperventilerar, mentalt sammanbrott. Scener som finns i otaliga filmer eller TV-serier... ändå har jag inte lyckats hitta ett enda litet filmklipp på YT... typiskt...
Lade sedan ner ALLT jag kände i att reda upp, returpapper ut, sopor likaså. De sista döda sommarblommorna revs upp och slängdes och säckar med samma innehåll bars ut från mammas balkong också... jag kom över det...men känsla var INTE trevlig.
Nåja. Glad lillajul på er! Hoppas alla får en trevlig kväll!!
Ang. rubriken. Ett tydligt tecken på att man är smal är att man lägger t-shirten innanför byxorna och ingenting över som döljer. Det täcks jag faktiskt göra nuförtiden, inte nödvändigtvis ute bland folk ännu men... och mer kilon ska bort, så får folk säga vad de vill. Ja, eller, om RÄTT person säger jag ska sluta så ;)
Jobbet kallade efter några timmars sömn. Med en viss studs, så mycket jag kan bemästra den tiden på dygnet, gick jag till jobbet redo för ett vanligt söndagsmorgonskifte. Vilket det väl nog också blev. På hemvägen kändes det dock i luften… trots en kraftig motvind som fick en att tappa andan, fanns det där. Något saknades… jag vet vad. Saknaden kommer vara påfrestande men som tur är inte allt för lång… puh… Eter jobbet har jag nu haft bara ett projekt på G… räkningar. Något EXTRA stort att bita i… med en halverad lön eftersom jag bara jobbat 50 %, det funkar bara inte… denna månad, visst ,men hjälp alltså. Skatteåterbäring om nån dag men de kommer inte ligga många dagar på kontot. Kan ju verkligen säga att inte tog jag storvinsten på lotto igår inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar