onsdag 14 augusti 2013

Den karga verkligheten...

Jag har landat. Jag är tillbaka i verklighet. Jag har landat i mitt gamla tråkiga liv igen. Men allt var roligt så länge det varade.

Har nu varit hemma i nästan en vecka. En vecka utan desto större planer. Ändå skulle jag önska att jag hade semester ännu nästa vecka, jag skulle verkligen velat ha en "bara-vara-hemma-för-att-göra-allt-och-inget-men-bara-det-jag-vill"-vecka. Det har på semestern funnits så väldigt får såna dagar. Nåja...tror nog att när jobbet kallar igen kan jag påstå att jag haft en bra semester.

I fredags (9.8) var det festligheter ute vid Sparvboets barnhemsvilla ute vid andra sjön. En fest med ett 30-tal av kollegorna från jobbet. Det bjöds på vacker dukning, god dryck och otrolig mat som vår närvårdare/kock Cong hade fixat...vi åt och åt och blev snabbt mätta och visste inte hur många rätter som ännu väntade. Efter en vecka på resa utan LCHF hade jag bara hållt dieten 1 1/2 dag innan denna afton kom, en när jag åter åt allt. Men från jobbet blir det också att vi är ute kanske 1, max 2 ggr per år...då äter man... jag älskade verkligen nudelröran...och efterrätten förstås, glass med friterade bananer och ananas. Det var nästan på gränsen att man skulle orka cykla hem sen :P
TACK för bilderna C.B.


Dessutom fann jag den dagen en liten födelsedagspresent jag tidigare missat...runt halsen på Bacardiflaskan jag inte tittat desto närmare på innan. Passade mig perfekt, alla vet ju att jag gillar äldre killar/män :D


Lördag och söndag sen...egentligen var väl dessa ganska långt ganska fria, "göra vad jag ville"-dagar. På lördag hade jag 3 toastmadames på besök innan de skulle till en gemensam väns bröllop.
Annars var dessa dagar lugna, förutom mitt cyklande vill säga... när jag kom hem hade nämligen mamma sett till att cykeldäcket (som var fullt av små små hål) hade blivit lappat så jag började cykla som aldrig förr. Stackars mamma som kämpade en hel sommar många många år sedan med att lära mig cykla men det blev till inget alls...men plötsligt...när jag en gång glömt att jag ju INTE kunde cykla så gjorde jag det bara. Ännu känner jag glädjen från barndomen när jag får susa iväg.

På lördag tog jag en tur runt Bådan och ner till hamnen. Solen sken och jag satte mig på en sten nere vid vattnet och njöt medan jag drack mitt vatten.

En båt åkte förbi, en annan kom in till hamnen (inte den jag hoppats på men), tiden gick fort. Sen var det bara att cykla hem och duscha. Anser personligen att cyklande borde ge mer motion och bränna mer kalorier än att gå så jag väljer cykeln framför apostlahästarns för tillfället. När vintern kommer hinner jag nog gå mer än jag vill...
Också på söndag hann jag med en tur. Den samma som på lördag plus sväng fram och tillbaka till Forsby. Allt som allt blev det 23,54 km 1 timme 18 minuter. Verkligen inte illa. Detta bevisar sen att om jag verkligen ville så skulle jag kunna cykla till Jakobstad...sen ska man ju visserligen hem också.


Måndag och tisdag...dagar med gäster...
På måndag var det Boman och lilla fröken Estelle. Trevligt att sitta och prata...blir sällan nuförtiden. Minns med glädje åren när jag bodde på Seminariegatan (fast det var ju bara 4 månader sim jag FAKTISKT bodde där)...det fanns stunder jag kände annorlunda...men i det stora hela SAKNAR jag det...
På tisdag var det Annika. Vi hade lite smått att diskutera...bl.a. min resa. På något sätt kom vi aldrig riktigt igång. Mest hade det nog att göra med mig och mitt huvud. Trött...något som senare blev headace from hell... en sväng via Jepp men var inte i närheten av centrum och såg därmed inget intressant men fick köpt minnas antennsladd så efter att varit utan TV ett par dagar är jag nu tillbaka. Inte för att det finns något utbud att snacka om...


ON/OFF. TOTALT OFF. Mina känslor är som avstängda. Detta började egentligen till viss del redan på resan... och är fortfarande i samma läge. Skrämmande egentligen, berättade det åt en vän idag och hon undrade om jag verkligen mår bra. Ja, det undrar jag också. Jag, den som alltid är full av känslor och dessa går verkligen på högvarv för det mesta. Jag tänker på män, de jag vikt ha, de jag inte kan få...men nu är allt bara *axelryckning* nåjaaaa... Visst tänker jag ibland lite djupare men ändå inte tungt och andas-läget. Jag är verkligen alldeles för lugn när det kommer till ämnet karlar just nu.

Passar med detta i åtanke på att se på serier och filmer som annars kunde orsaka hjärtklappning.
"SOMMER" Ja där har vi darling Ranthe, skitsnygg...och dansk. Det kan liksom inte bli bättre...eller...


IRON MAN/AVENGERS=Robert Downey Jr. Vilken man alltså...långa ben och kurvor på rätta stället...what a BUM!!

Detta påminner mig mycket om någon...

Sexy


Till sist. Fick idag ett intressant paket. Efterlängtat. Det visade sig att jag nu på 7 1/2 månad reducerat min midja från 44" till 36" (20 cm) ... helt otroligt när man tänker på det...



Idag är överlag en dålig dag...en dag jag önskar en lång flygstrejk skulle starta. Men ack nej. Dags för en vän att pröva sina vingar...fine by me...*axelryckning*...TYP....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar