Oscar lämnade först att bara stirra på skärmen. Han såg för sig själv hur allt gick i kras. Jonas hade blivit orolig, tagit illa upp, ville inte ha mer med Oscar att göra. Med det uttalandet för sina ögon kände han inget annat än rädsla och förlust. Men han svarade lugnt...och hoppades på det bästa...
"Tyvärr...JAA...du kan vara alldeles lugn!!"
Och detta var faktiskt sant. Han visste nog, till 99 %, att det aldrig kunde bli något mellan dem två. Ändå så måste han nog erkänna, för sig själv, att naturligtvis hade han tänkt tanken och lekt lite bland fantasierna. En snygg, trevlig och äldre ;) kille som Jonas...hur kunde han låta bli. Nu var Oscar ännu rädd att han förlorat Jonas som vän...inte säkert han skulle klara det...
"Hoppas jag inte varit för närgången och skrämt bort dig bara...man ska ju nog ta mig med en nypa salt...eller 3"
Och svaret kom som ett brev på posten...ett glädjande sådant...
"Nej allt är nog okej Jag vet hur livet kan leka ibland... det jag tror är att du har väldigt lätt för att bli förälskad i förälskelsen... du blir varm inombords när du märker att nån bryr sig om dig och tolkar det som kärlek från din sida fast det egentligen är en känsla av trygghet och "tillhörelse", vet inte om det är rätt ord xD Men jag kan ju ha fel "
Allt Oscar kunde konstatera var att trots att de inte känt varandra så länge så kunde Jonas Oscars sätt och tankar utan och innan.
Något som började dåligt, en värld som kunde falla samman, så slutade det väldigt bra. Oscar hade inte förlorat sin vän. Jonas hade varit ärlig. Detta det bästa av allt. ÄRLIGHETEN. Jonas såg vad som skedde och satte stopp för det, mycket för att skona Oscars känslor. Hur kan man göra annat än uppskatta det :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar