Tänk att man faktiskt kan beundra sig själv. Det var något jag aldrig trodde jag skulle göra...jag har på det sättet aldrig haft massiva problem ned mitt utseende...inte förr. Skulle man frågat "the old me" vad han tyckte om sig själv skulle han varit nöjd...trodde det inte kunde bli annorlunda. Och trots allt, han fick äta fruktsallad med en del vackra män han också. Skulle man däremot fråga "the new me" vad han tyckte om "the old me" så skulle det nog vara att betydligt annorlunda svar. Vissa saker KUNDE verkligen förändras...ännu förvånas jag när jag ser foton på mig (som jag ÄNNU faktiskt inte gillar) eller ser min spegelbild, eller skugga. Är det verkligen jag...nice...
Häromdagen när jag var ute och cyklade blev jag alldeles fascinerad av min han. Min nu ganska smala hand med (för det mesta) synliga ådror på handryggen. En hand som fortsätter i en, för att vara jag, smal handled.
Ändå vet jag en med snyggare händer....obeskrivligt vackra...
...samt en annan med underarmar, helt otoliga underarmar.
Men en sak är säker.Min nacke, mina axlar och nyckelben kan ingen ta ifrån mig. Tänk att den fula ankungen kunde ha svanhals :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar